210. När det normala blir onormalt – och det onormala blir normalt…

Kanske har du märkt det? Kanske har du uppmärksammat vad som sker? Kanske har du sett att det normala blir onormalt – och att det onormala faktiskt ibland blir normalt?

Detta är något jag brukar tala om när jag coachar. Detta är ganska egendomligt – men viktigt att vi är medvetna om.

Att vara dig själv..
Kanske har du, precis som jag under de senaste åren haft stort fokus på din egen personliga utveckling? Det betyder att du efterhand blir mer och mer ärlig mot dig själv och att du också blir mer och mer dig själv i olika sammanhang. Ju mer ärlig du blir mot dig själv – desto mer kan du se att livet eller samhället runtomkring ibland blir ganska främmande. Det finns ett citat av John Lennon som säger:

”The more real you get the more unreal the world gets.”

Ja, så känner jag ofta. Kanske gör du också det?

När det normala bli onormalt…
rak
Tidigare var det normalt att ha hår på kroppen. Alla visste att på en vanlig vuxen människa växer det hår både under armarna och vid de mer privata delarna. Detta hår fanns där som skydd och det var allmänt accepterat att så ser en vuxen människa ut. Håret var något som gjorde att människan fungerade väl. Det sågs som naturligt att ha hårväxt eftersom det skapar ett mellanrum och lite luft mellan huden och kläderna i dessa områden. Ofta förekom också svettning för att göra av med kroppens slaggprodukter i närheten. Att svettas sågs också som något naturligt och i allra högsta grad normalt.

För några år sedan ändrades dock detta:

Hår på kroppen blev helt plötsligt onormalt. Allt hår skulle bort! Hår började ses som något fel – ja, kanske till och med som något onaturligt eller till och med som något äckligt. Att svettas var inte heller bra. Särskilt inte för kvinnor.

Håret på kvinnors smalben skulle bort. Däremot var det helt ok att männen hade hår på benen. Det var inte äckligt. Bara kvinnors hår på benen var något onormalt eller obehagligt.

Håret under armarna skulle bort! Särskilt hos kvinnor sågs det som något onormalt. Även håret kring de mer privata delarna skulle bort. Rakblad, rakmaskiner och hårborttagningskrämer gick åt som smör i solsken…

Att ha hår kvar blev onormalt och att svettas blev onormalt. Hur gick det till? Det är ju något högst normalt. Åtminstone om man är människa. Det är ju en del av kroppens konstruktion och funktion.

Det som är naturligt har blivit onaturligt. Det som är onormalt – att tillbringa en halvtimme om dagen i badrummet för att raka bort allt hår överallt – ses nu som normalt.

Lite lustigt i sammanhanget är att det samtidigt blivit modernt för män att ha skägg. På huvudet är tydligen inte håret äckligt. Och särskilt inte för män. Kvinnor med hårväxt på överläppen ses inte som normalt men män med skägg är högst normalt. Oerhört konstigt det där, tycker jag. Var håret är placerat har tydligen betydelse för om det betraktas som normalt eller onormalt… och det har också betydelse om man är man eller kvinna… Hur blev det så…?

En annan sak som tidigare var onormalt har nu blivit normalt. Bröst förstoras, läppar fylls i och pannor och kindes slätas ut. Det har blivit normalt att vara slät som en 15-åring i ansiktet hela livet. Men hur normalt är det egentligen…?

Andra exempel…
mobilDet har också blivit normalt att inte vara närvarande när man träffar andra människor. Många har mer fokus på sin telefon än på den person man just nu är i sällskap med. Det är numera helt normalt att skicka in bilder till Facebook, blogga eller sms:a/maila under möten eller middagar.

Det har också blivit normalt att vara ytlig och cool. Att vara sig själv, som egentligen borde vara det normala, ses idag som onormalt. Man ska vara socialt kompetent och passa in – det är det normala idag. Att spela en roll eller att låtsas vara någon annan än man egentligen är – är för mig ganska onormalt. Men i samhället ses det som i högsta grad normalt.

Ja, det blir lite förvirrande det här. Vad är egentligen normalt? Vi människor har tydligen ändrat på vad som är normalt eller onormalt på senaste tiden. Hur gick det till?

Oavsett så innebär en del konsekvenser för oss människor. Framförallt är det viktigt att vara medveten om denna förändring av normalt och onormalt som sker i samhället. Jag tycker att det är viktigt att var och en funderar på vad som verkligen är normalt. Så stanna upp och tänk efter själv. Låt dig inte dras med i strömmen eller följa omgivningens/samhället förväntningar. Fundera istället på vad som är normalt för dig.

Jag hoppas att fler väljer att öppna ögonen och verkligen se vad som är normalt – eller onormalt – istället för att bara följa strömmen eller göra som alla andra gör. Det är dags att stå stabilt i sig själv. Det är dags att se det som är rätt eller sant för just dig. Det är dags att sluta göra saker bara för att andra tycker att du ska göra det.

Att tänka till och fundera på vad man själv vill är viktigt – annars riskerar vi att förvränga vår verklighetsuppfattning alldeles. Men, vem vet, kanske är det något som också är helt normalt idag..? 😉



1 comment for “210. När det normala blir onormalt – och det onormala blir normalt…

  1. Lena
    09/12/2015 at 15:23

    Det var nog en tid när vi lite till mans (eller kanske mest kvinns) började blanda ihop vad som var normalt med vad som var norm – eller gjordes till norm, under reklamens big bang-era, 80-talet, dvs den tid när det plötsligt blev rätt att tycka att reklamen hade rätt. Varpå normalt blev normalt mer i en sorts “platonsk” bemärkelse, snarare än normalt enligt normalfördelningen, dvs enligt Gauss.
    En ny utvandrarera följde på detta, men den här gången till idévärlden. Många bor där numera, har jag förstått. Vykort därifrån publiceras fortlöpande i sociala media.
    Men säkert kan tiderna ändras igen. Dylika svängar har skett förut.
    Hälsning från en åtminstone relativ verklighet, och tack för tips på andra ställen i bloggen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *