När jag coachar människor brukar vi ofta komma in på vår utveckling över tid. Under våra liv utvecklas och förändras både vi och vår omgivning. Det är oerhört mycket som händer i våra liv…
Vår barndom….
Som riktigt små barn är vi mycket inne i oss själva. Våra behov av mat, dryck, närhet och uppmärksamhet får vi tillgodosett genom att vi skriker eller använder vårt kroppsspråk. Vi befinner oss under denna tid mycket i vår inre värld. Vi är mycket i oss själva under de första åren. Vi är sanna mot oss själv, lyssnar på oss själva och vi uttrycker när vi behöver något.
Vår utveckling fortsätter. Allteftersom vi växer till oss får vi ett språk och kan så småningom uttrycka vad vi vill. När språket kommer in börjar vi leva mer i den yttre världen. Vi börjar interagera med andra människor. Vi lämnar då till viss vår inre värld för att befinna oss mer i det yttre.
Under vår skoltid lär vi oss att anpassa oss efter omgivningen, att bli socialt kompetenta, att inte stöta oss med andra osv. Vi lär oss också att det är viktigt med kunskap om världen och hur saker och ting fungerar.
Denna anpassning till det yttre har både för- och nackdelar. Fördelarna är att vi kan passa in i olika sammanhang och att vi kan hantera det sociala livet tillsammans med andra människor. Nackdelen är att vi ibland tappar bort oss själva i vår strävan efter att “spela” det sociala spelet, passa in eller vara andra till lags.
När vi blir vuxna..
Som vuxen är det bra att kunna balansera de yttre kraven med våra inre behov. Det är lätt att dras in i den yttre världen och ätas upp av denna. Särskilt när vi arbetar heltid, har fru/man, flera barn, är aktiva i föreningar, skjutsar barn till olika aktiviteter, gör karriär, åker på semester ett par gånger om året, bygger om huset osv. Aktiviteten i det yttre tar helt enkelt all vår tid.
Vi har med oss en hel del kunskap om den yttre världen efter vår uppväxt och efter vår skoltid. Men hur mycket kunskap har vi egentligen med oss om hur våra inre delar fungerar? Inte särskilt mycket.
Mycket av det som var naturligt för oss som riktigt små barn har försvunnit under vår resa mot vuxenvärlden. Att lyssna på vårt inre och att se till våra egna behov försvinner lätt i bruset av allt vi måste göra i det yttre.
Det är här det finns risker för utbrändhet, för stressymptom, för känslor av otillräcklighet, för fysiska symptom kopplade till stress osv.
Att lyssna på oss själva…
Det är därför viktigt att vi som vuxna lära oss att balansera de yttre kraven med våra inre behov. Att inte lyssna inåt ökar risken för att vi blir trötta, sjuka eller utbrända.
Problemet är faktiskt många gånger att vi har glömt bort hur man lyssnar på sig själv. Vi har kommit en bit bort från oss själva. En del av oss befinner oss helt i den yttre världen och har tappat kontakten med vårt inre.
Vi behöver därför hitta det där vi hade när vi var små barn. Vi behöver hitta kontakten med oss själva. Den finns där – men vi har tappat den på vägen. Det kan behövas lite träning för att hitta den igen.
Vad kan vi göra?
Att då och då stanna upp och lyssna på sig själv är en god idé. Gör gärna detta några gånger om dagen.
Då menar jag inte att du ska stanna upp och tänka – eller lyssna i det yttre. Jag menar att du ska stanna upp och “bara vara” och lyssna inåt. Stanna upp, vila i dig själv några sekunder, känn in hur du känner i ditt inre, känn in hur “ditt inre väder ser ut”. Är du stressad, glad, lugn, irriterad, glad, arg etc i ditt inre? Bara iaktta. Ta gärna tre djupa andetag och gå in i vad jag skulle vilja kalla “bara vara-läge”.
Gör detta 3-4 ggr om dagen i en vecka. Detta är ett utmärkt sätt att börja lära känna sig själv. Det tar inte mycket tid. Det räcker med ett par minuter vid varje tillfälle.
Skulle du kunna tänka dig göra detta? Kanske gör du redan detta?
Berätta gärna i en kommentar nedan.