Många känslor nu. Valde igår kväll att avsluta mitt hyreskontrakt här i Spanien i förtid. Åker till Sverige i veckan. Vet ärligt talat inte riktigt vart jag är på väg just nu. Vet bara att jag är klar med denna lilla by, i alla fall för tillfället…
Älskar verkligen denna lilla by – och den kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Den härliga långa strandpromenaden, havet som tindrar i solen och vågorna som slår in mot stranden, bergen, ljuset, de vänliga människorna, vänligheten och det faktum att människor har tid för varandra. Tror aldrig jag har mötts av så mycket vänlighet tidigare. Har tillbringat mycket tid på caféer och restauranger här och det har hela tiden känts som att människor har velat mig väl – och… de har tagit sig tid att möta mig. Tempot har varit lågt. Jag har njutit av dessa möten. Jag kommer gärna tillbaka framöver…
Det har varit många intressanta och givande möten med människor från olika nationer. Många människor som känts som vänner trots att man bara känt dem en kortare tid. Ja, tiden här har fått mig att landa i mig själv och känna mig ok och rätt fast jag valt att vara mig själv (och då är man ju inte som andra..)
Mitt fokus har hela tiden legat på mitt inre, på hur jag reagerat på olika saker, på hur jag förhållit mig, på saker som hänt, på mina känslor osv. Låter kanske konstigt, men det var en ”inre resa” jag gav mig ut på – det var det som var idén från början och som följt som en röd tråd genom hela min vistelse. Inget annat har varit lika viktigt…
Inte har jag turistat runt utan enbart njutit av denna by och alla möten fullt ut… Känt mig som en av spanjorerna mer än som en av turisterna… Har bott och levt här i 7 månader. Det är lång tid – en tid jag valt att ägna åt min egen inre utveckling.
Hade du för ett par år sedan berättat om att någon gjort något liknande som jag gjort så hade jag nog mest skakat på huvudet och undrat om den där personen var riktigt klok. Men… jag är nöjd med det jag varit med om både i det yttre och i det inre. Jag har lärt mig mer om mig själv.
Beställde för några dagar sedan en biljett till Sverige för att åka tillbaka en vecka och träffa mina barn och kanske också leta boende till längre fram – då jag skulle åka hem i januari. Har ju de facto inget boende i Sverige – tänkte jag skulle ha lite framförhållning. Men… efter jag hade bokat flygresa fick jag en allt klarare känsla av att jag inte alls skulle åka tillbaka hit till Spanien igen. Kände inte att det fanns något riktigt bra skäl att åka hit igen… Det var min intuition som sa mig att jag var färdig här…
Det hade varit lätt att vifta bort dessa tankar eller denna intuition och tänkt, jaja, men jag har kontrakt på lägenheten till i januari. Jag kunde ha struntat i den där inre rösten som tydligt och klart sa att jag var klar här. För här är ju faktiskt alldeles underbart vackert, varmt och fint. Varför lämna allt detta?
Men… nu valde jag att följa min inre röst… utan att veta riktigt vart det leder… Nu gäller det att ha tillit.. en tillit till att allt ordnar sig… För… snart åker jag norrut igen… utan att riktigt veta varför….
