Tänker på det där med att vi människor har en tendens att fylla ut de mellanrum som finns mellan saker. Här i södra Spanien finns det en del mellanrum som man som iakttagare kan upptäcka i vardagen. Hur man lever sina liv hemmavid här vågar jag inte uttala mig om men i mitt hemland, Sverige, har jag iakttagit en del av följande tendenser:
Exempel:
– om det blir tyst, sätter någon gärna igång ett samtal för att slippa tystnaden
– om vi skaffar en större lägenhet/större hus så fyller vi snabbt upp det med saker
– har vi ett förråd så fyller vi upp det och väntar många gånger med att städa ut till dess att där blivit fullt
– ser vi en film och den är för långsam och kräver eftertanke är det för jobbigt. Bättre med en actionfilm där det händer saker hela tiden
– har vi tid över måste vi genast fylla den med nya aktiviteter
– har vi pengar över måste vi fundera på vad vi ska göra med dem
– har vi tagit det lugnt ett tag känner vi att vi är tvungna att göra något – även om vi har semester
– om det blir tyst i tankarna blir vi lite skärrade och börjar genast tänka på vad som sker, eller något vi ska göra. Etc.
Vad är det vi försöker göra?
Jag tolkar det som att vi försöker eliminera alla “mellanrum” som uppstår i livet. Den “space” eller det tomrum som finns emellan allt som händer skall snabbast möjligt elimineras. Allt dötid, väntetid, spilltid skall bort. Vi ska vara effektiva, det ska hända saker – annars är livet inte bra…
Har funderat en del på vad det innebär. Tar vi bort den luft som finns mellan saker, händelser eller tankar så snurrar allt hela tiden. Är det optimalt? Det skapar en ständig ström av aktivitetet både i det yttre och i våra tankar.
Mellanrummen behövs
Jag tror att mellanrummen behövs. Det är viktigt att tillåta sig att vara improduktiv och det är viktigt att se att det inte är farligt att vara improduktiv. Tvärtom ger mellanrummen oss möjlighet att ladda batterierna, att stanna upp, att vänta och se, att iaktta eller att reflektera på egen hand. Jag tror också att det ger perspektiv på tillvaron. Mellanrum ger utifrån mitt sätt att se det ett mervärde i livet.
Funderar du på hur du vill leva ditt liv? Hur du komponerat en lagom mix som passar just dig utifrån dessa olika delar? Kan du hantera att vara kvar i ett mellanrum /tomrum – eller tillhör du dem som helst vill slippa dessa i livet?