Klockan är 7 på morgonen och jag ser solen gå upp. Det är någorlunda svalt ute och jag luftar hej vilt för att få in lite sval luft i huset. Takfläkten snurrar för fullt. Vad ska jag skriva om denna morgon? Vet inte riktigt. Varför inte meningen med livet? Ja, det är väl ett litet nätt ämne att börja med såhär direkt på morgonen? 😉
Lyssnade på en sändning med Marie på Själaglad. Hon sänder radio via webben talade i sitt program i morse om saker som vi upplever som jobbiga och som förefaller återkomma om och om igen i våra liv. Intressant!
Kände verkligen igen mig. Har ni någon gång funderat på att vissa saker upprepas om och om igen i ert liv? Samma problem – fast i olika former?
Exempel:
För mig har det på senare år handlat om att flytta. Sedan jag skilde mig har jag flyttat och flyttat och flyttat. Någon gång av logiska och praktiska skäl, andra gånger för att jag varit så illa tvungen. Har hamnat i lägenheter som det av olika skäl inte gått att bo i, en lägenhet dömdes ut – och jag fick hyran tillbaka, andra med mögelproblem mm. Även när jag befinner mig i Spanien hamnar jag i liknande situationer. Har helt enkelt inte hittat ett riktigt trevligt ställe där jag trivs att bo.
Hmm… tänker du… det verkar som är rörig den där kvinnan. Varför kan hon inte bara slå sig till ro och gilla läget? Hur svårt kan det vara?
Fast… jag har med tiden insett att det inte enbart handlar om var jag ska bo. Det handlar om så mycket mer. Det handlar om att kunna hantera yttre förändringar, att kunna ta yttre “smällar” i livet utan att låta sig nedslås, det handlar om att vara trygg i sig själv – oavsett, det handlar om att hitta tillbaka till sig själv igen, att hitta “hem”.
Det jag vill beskriva idag rör inte mina flyttningar i sig utan det faktum att jag verkar fått någon form av “läxa” jag ska lära mig. Det är precis som att vi får samma situation i livet om och om igen till dess att vi lärt oss att hantera den. Jag har helt enkelt vissa saker att lära innan jag kan gå vidare och lära mig nya saker…
Har känt så med andra saker tidigare. Fast… denna gången med mina flyttar har det blivit så väldigt tydligt.
Har även mött andra människor som har liknande upplevelser – fast med andra saker förstås.
Varför får vi då detta? Ja, för mig handlar det om att lära sig och att utvecklas i livet.
Så vad har detta med meningen med livet att göra? Jo, jag tror faktiskt att detta är meningen med livet!! Att möta situationer och saker som är laddade för oss, att våga se situationerna, möta våra känslor och tankar, lära oss och – när vi är “färdiga” – kunna släppa taget och ge utrymme för nya saker och nytt lärande i livet… det är i alla fall för mig meningen med livet!! Min upplevelse är också att om man vågar möta dessa saker, ta tag i dem – och sedan släppa dem – så blir man lite mer fri som människa för varje sak man kan “göra sig av med” på vägen…
Vilken är din mening?
PS. Vill också säga att meningen för mig är också att: Vara snäll, vilja väl, vilja gott och att välja kärlek. Mer om andra meningar med livet får jag skriva en annan dag – när andan faller på.
Ha en bra dag!! 🙂
Mycket intressant fråga. Och så svår att besvara. Först och främst vill jag uttrycka min beundran för att du är så utlämnande i dessa dina bloggar.
Jag tror du själv trycker på den centrala punkten i ditt eget liv. Om man är trygg i sig själv så känner man inte samma behov av att flytta för att söka tryggheten (i det yttre). Jag tror det handlar om just det att vara trygg i sig själv. Är man det så kan man trivas nästan var som helst. Det har inte alls med det yttre att göra. Så ser jag det.
Jag talar av egen erfarenhet. Jag har själv flyttat mycket, väldigt mycket, men lugnat ner mig med åren alltefersom jag hittat mig själv och min inre styrka. Det handlar återigen om den där självkänslan.
Meningen med livet är en svårare nöt att knäcka. Det finns många meningar om den. Någonstans läste jag följande: “Meningen med livet är att söka meningen med mitt eget liv”.
Egentligen tror jag frågan är fel ställd. Det är en betydligt större process än att bara söka meningen med sitt liv, även om det är naturligt att man tänker så. Det handlar om hela mänskligheten tror jag. Och vår roll, och eventuella betydelse i universum i stort. Det vill säga en fråga långt över våra huvuden.
Jag tror det viktigaste är att förstå sig själv och inse att varje individ är en liten del av hela mänskligheten, och att vi därmed är en liten del av hela naturen. Därför bör vi, skulle nästan kunna säga måste vi, leva i symbios med naturen, visa största respekt för naturen och samspelet som finns där.
Un abrazo. Conny.
Tack Conny för ditt svar. Jag tar mig själv som exempel för det är det jag har närmast. Vill inte heller lämna ut någon annan. Därför detta val. Jag är bara en vanlig människa av 3 miljarder på denna planet. Jag är varken bättre eller sämre än någon annan. Vi går olika vägar. Vi är alla på väg. Det som är svårt för mig kan vara enkelt och självklart för någon annan, medan det som är svårt för dem kan vara väldigt enkelt för mig. Så därför känns det inte svårt att skriva om mig själv. Alla har vi styrkor och svagheter – vi är alla människor – med fel och brister.
Skriver bloggen eftersom jag är i en förändringsprocess – och jag tror att det finns andra som också är det… Kanske kan någon få med sig en tanke eller idé av det jag skriver, vem vet..?
Lyssnade på Stefan Einhorns vinterpratarprogram igår och han talade om vishet och dumhet. Han citerade någon som sagt ungefär såhär:
“Den vise ställer frågor, medan den dumme har alla svar”
Tror vägen genom livet är kantad med frågor och utveckling. När vi slutar fråga eller utvecklas, när man tror att man är “färdig” och “vet allt” då kan man börja fundera på vart man är på väg… Så.. jag bloggar och frågar vidare… Förvissad om att jag precis som alla andra är “på väg” – men inte på något sätt “är framme” eller besitter några svar…
Jättekul att du svarar. Abrazo till dig!
PS. Du ställer också frågan också i ett vidare perspektiv. Den funderar jag också på. Människans ansvar – jag tror att om människan utvecklas så utvecklas också mänskligheten och ansvaret för vår värld kan axlas på ett bättre sätt än idag. Men det får bli en annan blogg. 😉 DS.