Idag är det tisdag förmiddag. Igår träffade jag en del människor från olika länder. Vi har ett gemensamt intresse och träffas 1 gång per vecka. De flesta frågade om jag hittat någonstans att bo. Det är omtanke, jag känner deras omsorg och deras välvilja. Det gör mig varm i hjärtat. <3
Igår svarade jag:
“Jag har mitt hotellrum, jag har tak över huvudet, jag har en säng att sova i. Det går ingen nöd på mig. Allt är ok. “
Denna kommentar skapade lite förvirring. Människor vill gärna att saker skall ordna sig, att man ska bli färdig, att min boendefråga “skall sluta hänga i luften”. Jag såg det och jag sa:
“Eftersom jag inte vet vad jag vill ännu stannar jag kvar och väntar.”
Denna kommentar skapade ännu mer förvirring. Jag tillade då:
“Det är bättre att vänta så att jag inte behöver flytta runt fler gånger”.
Den sista kommentaren var egentligen överflödig för min egen del, men lugnade mina trevliga bekanta. De frågade inte mer.
*************************
Egentligen skulle jag ha velat stanna efter kommentaren kring att “jag stannar kvar och väntar”. Det är ett medvetet val jag gjort när jag stannar kvar utan att göra så mycket. Jag bara är.
Att stanna upp och “bara vara” går precis tvärtemot allt vad jag är van vid. Jag är uppfostrad att göra, att fixa och se till att lösa problem och få saker och ting på plats. Genom att tidigare ha eliminerat problem eller oklarheter och fått saker färdiga i det yttre har jag uppfattat att jag nått balans. Detta har tidigare varit det som styrt mitt liv i hög utsträckning. Jag har varit duktig och “gjort”… Då är allt bra!! Omgivningen tycker också att det är bra! Det är så man gör… det är så man lever sitt liv…
Men… nu väljer jag medvetet att inte göra så. Jag väljer den väg som med fokus på yttre balans kan förefalla alldeles galen. Jag gör nämligen ingenting för att få det yttre i balans!! För… var har det tidigare lett mig? Ja, jag kan väl inte säga att det lett mig dit jag tänkt mig. (Det är ju därför jag är här och funderar på livet flera månader)
Nu söker jag istället inre balans. Det innebär att det är helt ok att bara vara på detta lilla hotellrum. Fast mina saker inte blir uppackade, fast jag saknar tvättmaskin och kyl och fast jag egentligen inte tänkt bo såhär överhuvudtaget så är det ok att vara där jag är just nu. Allt detta är yttre faktorer. Har nämligen kommit på att:
“Om jag har balans i mitt inre är det faktiskt helt ok att inte ha balans i det yttre.”
Så här är jag, med mer balans i mitt inre än någon gång tidigare, men utan balans i det yttre. Det känns helt ok. Jag är helt lugn, jag jagar inte något boende, jag bara är. Därigenom njuter jag av dagarna (och fördärvar inte mina dagar genom stress eller otålighet). Jag lever i nuet och känner lycka i det som är. Det är stort för mig. Har nog aldrig lyckats koppla av i en situation som denna.
Jag bara är… och har så varit i 12 dagar nu… i detta lilla rum..
