Ibland undrar jag om vi svenskar är så rädda att fatta beslut att vi alltid måste ha ett mellanalternativ att ta till för att slippa besluta…? Eller handlar det bara om att vi vill vara eller föredrar att vara lagom…?
Går man in i en närbutik som inte har så stort sortiment så finns det sällan vanlig mjölk numera – utan bara mellanmjölk. Det är det som gäller. Det är tydligen det som de flesta svenskar idag köper.
Det finns också en mängd andra mellan-produkter såsom t.ex. Bregott Mellan och mellangrädde. Produkten “Lätt & Lagom” har överlevt under många år och nu såg jag dessutom en reklam om att det finns lagomlagrad ost. OMG… Är det bara jag som tycker att det känns som att det finns en viss rädsla bakom alla dessa mellanalternativ?? Kanske är det ångest-dämpande att slippa välja? Man tar helt enkelt det som är mitt-emellan. Då slipper man besluta…
Men, det är förstås, kanske lever vi alla i skuggan av uttrycket “Lagom är bäst”? Kanske är det det som ligger bakom önskan att köpa saker som är lagom eller mitt-emellan?
Så kanske känns det bäst att vara lagom? För det kan ju aldrig vara fel… eller…? Ja, det är kanske både tryggt och säkert att välja något som är mitt emellan…? Då är det ju svårt att få kritik…
Eller handlar det helt enkelt om att det är lagom onyttigt…?
Finns det någon därute som oftast väljer “mellan”- eller “lagom”-produkter som kan förklara hur man tänker när man väljer dessa…? Jag skulle gärna vilja veta…
