Tog för en gångs skull en sväng upp på stan i eftermiddags. Då mötte jag dem – alla telefonkramare!! Tänkte blogga om dem idag.
Jag tillhör inte de människor som normalt “hänger på stan”. Är jag på stan är det ofta för att ta en lunch eller för att jag är på väg till ett möte.
Idag letade jag dock efter ett klädesplagg och tog mig därför in i några klädesaffärer. Det var damaffären och nästan bara kvinnor i affärerna. Men det jag slogs av var hur många människor som var inne i affärerna och shoppade som samtidigt gick och talade i mobiltelefon. Man fick oönskat ta del av samtal som man helst hade sluppit höra. Det var ju inget viktigt utan lite allmänt småprat. En del gick och tittade ned i skärmen med musik i öronsnäckorna samtidigt som de gick runt i klädgångarna. Kanske Facebookade de eller sms:ade? Det var lätt att krocka med de sistnämnda.
Upplevelsen fick mig att inse att vi lever i en egendomlig värld – eller åtminstone i en egendomlig tid. De flesta av dessa telefonkramare var nog närvarande i cybervärlden i sin telefon. Deras kroppar var förvisso i klädesaffären – men mentalt var de någon helt annanstans. Kan inte låta bli att undra vart mänskligheten är på väg…? Besöket på stan kändes faktiskt helt surrealistiskt…
Det är kanske dags att mer öppet börja diskutera var vi människor mentalt befinner oss? Det är kanske dags att börja träna upp förmågan att känna in och inse var vi befinner oss mentalt…?
Ja,kanske borde jag “hänga på stan” oftare så att jag kan vänja mig vid mötet med människor som inte egentligen är där…? För att möta en mängd kroppar som vandrar omkring – utan att det är någon närvarande i dem – det är faktiskt ganska läskigt. Nästan lite science fiction-känsla…
PS: Sökte på ordet telefonkramare på Google. Fick ingen träff – men ett förslag på ord kom upp: telefonkramp. Ja, jag vet inte vad det är – men kanske är det det man får om man håller för hårt i sin mobiltelefon…. under alltför lång tid i sträck…. 😉