Tänk om vi fått allt om bakfoten!! Tänk om allt vi lärt oss som barn inte stämmer. Tänk om vi blivit grundlurade…? Tänk om kunskap inte är allt…
I Sverige har vi lärt oss att vi ska ta till oss mer och mer kunskap hela tiden för att få betyg – för att kunna få ett jobb – för att kunna passa in. För att kunna vara ok bör vi väl åtminstone ha avslutat gymnasiet? Tidigare räckte det med folkskola i 6 år – idag ska vi plugga i minst 12 år!
Ska vi sedan bli lärare, läkare, ekonom, jurist, bibliotikarie, sjuksköterska, ingenjör så ska vi studera ytterligare ett antal år.
För att bli accepterade i arbetslivet ställs nu allt oftare krav på legitimation. Tidigare var det legitimation för läkare/sjuksköterskor, men idag utvecklas kraven att omfatta även lärare, förskollärare m.fl.
Samtidigt utökas kursutbudet i Sverige. Det byggs fler och fler högskolor/universitet. Antalet privata aktörer/utbildare ökar. Det finns fler och fler möjligheter att gå en kurs så blir du diplomerad eller certifierad. Tendensen är tydlig – vi samlar på oss fler och fler diplom och vi får längre och längre CV.
Själv hade jag fått med mig föreställningen att meningen här på jorden är att vi skall utvecklas. Därför har jag precis som alla andra gått kurs efter kurs. Jag har drivits av en nyfikenhet att lära mig mer. Det har känts rätt, det är så jag har lärt mig att man gör. Mer och mer faktakunskaper har samlats på hög i min hjärna…
Men… nu när jag börjat fundera på livet tänker jag såhär: Är det därför vi är här på jorden? Är mer och mer kunskap verkligen vägen till lycka och glädje i livet? Är det så vi ska bygga våra liv? Är det på denna grund vi ska bygga vårt samhälle? Fakta, fakta, fakta…?
Har funderat en del på detta. Tror faktiskt att vi alla har blivit lurade. Kunskap och fakta är faktiskt inte allt!!
Se på en baby som föds till världen. Visst har denna med sig allt den behöver. Den är perfekt redan när den föds. Den lär sig det som den behöver efterhand, helt utan att behöva gå igenom kursen “Lär dig sitta” eller “Lär dig gå”. Den är unik, den lär sig på det sätt som fungerar bäst för just denna individ, den har med sig en mängd egenskaper redan från början. Vissa saker är den bra på – andra har den mindre fallenhet för.
Får det lilla barnet möjlighet att utveckla de delar som den har fallenhet för? Tveksamt. I Sverige får man stödundervisning i de ämnen man är svag i. Istället kunde man kanske få utveckla de delar man som person har fallenhet för? Nej, alla ska lära sig samma saker här i Sverige. Varför? undrar jag. Varför kan vi inte tillsammans få komplettera varandra istället?
Om vi i våra olikheter kunde få vara de individer som vi egentligen är så hade Sverige (och världen) sett annorlunda ut. Då hade vi fått använda våra personliga färdigheter, inte som vi många gånger gör idag, går en utbildning som vi kanske egentligen inte har fallenhet för, men eftersom vi nu har gått igenom denna utbildning så jobbar vi med detta resten av livet.
Jag upplever att tron på utbildning är oerhört stark i Sverige. Det verkar också finnas en tro på att en utbildning som ger dig faktakunskaper samtidigt förändrar dig som person så du passar in i yrket. Det krävs till exempel ingen särskild lämplighet för att bli läkare, lärare, socionom eller förskollärare. Intagning sker enbart på betyg. Visst finns det utbildningar där arbetsprov eller lämplighetstest genomförs i samband med antagning, men de är få. Jag upplever att det finns en övertro på utbildning, kurser, certifieringar, intyg, betyg, fakta och kunskap i vårt samhälle. Vi tittar mer på ett papper – ett intyg, ett betyg, en legitimation – än på personens egenskaper och lämplighet. Det är en skrämmande utveckling!
Jag tänker såhär: Tänk om vi redan från början faktiskt alla är utrustade med personliga egenskaper som gör att vi kan bidra till en bra värld? Tänk om det är så finurligt uttänkt att vi alla tillsammans utgör en bra grund för ett bra liv här på jorden? Tänk om vi kunde få en bättre jord om alla fick använda de unika personliga egenskaper vi fått med oss?
Istället tvingas vi tidigt in i tänkandet att vi måste kunna allt, att vi måste jobba hårt på att bli bättre på det vi inte har lätt för. Vi ska bli lika alla andra, vi får inte sticka ut med våra unika personliga egenskaper – åtminstone inte om vi saknar betyg eller ”kunskap på ett papper”…
Visst är kunskap viktigt, men när vi låter fakta och kunskap ta över helt och hållet så kan man fundera på om det är gynnsamt för samhället och medborgarna…
********************
PS. Kan i sammanhanget inte låta bli att tänka på Reefat el Sayed som hittade på en doktorshatt för att bli accepterad. Ett exempel som visar hur viktigt det är “vad du är på pappret”.
