Eftersom jag lämnar min lägenhet per 1 juli letar jag nu efter ett nytt boende. Det har blivit en del körande runt. Har försökt känna in var jag vill bo. Vill ha vacker natur runtomkring.
Eftersom jag fortsätter min “inre resa” så iakttar jag mig själv, mina tankar och mina reaktioner. När jag tittar på hus så inser jag att det är lätt att hjärnan går igång på högvarv. En fullständig analys av konstruktion, vatten- & avloppslösning, värmesystem, isolering, tillsammans med en felsökning kör igång i en rasande fart per automatik i min hjärna.
På sätt och vis var det enklare när man var 25-30 och letade första huset. Då visste man inte så mycket. Idag har jag haft ett par hus under tiden som gift och jag vet mer om risker och byggnation. I Sverige hyllas kunskap. “Kunskap är makt” sägs det. Men när jag tittar på hus känner jag att jag faktiskt är tyngd av och i viss mån också begränsad av all kunskap.
Jag vill denna gång vill välja boende med hjärtat. Att känna i hjärtat “här vill jag bo” är min tanke. Men när jag kommer ut och tittar på ett hus så känns det ibland som om kunskapen faktisk är i vägen.
Tänker såhär:
1) Skulle FÖRST vilja stänga av kunskapen/logiken och bara titta. Känna in och lyssna inåt.
2) SEDAN, om det känns rätt i hjärtat, skulle jag vilja plocka fram kunskap och logik.
För risken är, om man direkt går in i logik och felsökning, att man missar huset som “känns rätt” eftersom man fastnar i logiken och bara ser brister. Logiken skymmer sikten…
Ja, ni hör att jag tränar!! Att kunna bli medveten om vad som sker i mitt inre kräver träning!! Att iaktta denna ibland så svåra halvmetersförflyttning – från hjärna till hjärta – att kunna förstå hur jag själv tänker och var jag lägger fokus. Det är en utmaning…