Tiden går och det har blivit en hel del skrivet – men ingenting har riktigt passat att publicera här på bloggen.
Eftersom jag börjat följa vad jag vill och vad jag står för så händer det nu en del i livet. Jag har sålt min lägenhet och letar nu efter ett billigare boende. Jag har också lämnat mitt arbete. Det har varit en intensiv och turbolent tid. Förändringens vindar har blåst…
Så… nu står jag åter med en möjlighet att göra nya satsningar och ändra mitt sätt att leva.
Min ambition är att leva mer enkelt och hålla mina kostnader nere. Jag tror det kommer att krävas ett nytt sätt att tänka och förhålla sig till livet framöver.
Åh, tänker du kanske, nu vet hon äntligen vad hon vill och vart hon . Men… sanningen är att jag inte har en klar bild över exakt vart jag är på väg. Jag tänker såhär: Måste vi alltid ha ett tydligt mål? Måste vi alltid veta exakt vart vi är på väg? Hur viktigt är det att veta exakt vart man är på väg?
Om jag gör en jämförelse med att köra bil tänker jag såhär: När jag planerar att köra från Göteborg till Stockholm så hoppar jag in i bilen och börjar jag köra från Göteborg, men hur jag än försöker så kan jag omöjligen se hela vägen som leder fram till Stockholm. Om det är ljust ute ser jag fram till nästa krök – om det är mörkt ser jag bara så långt som mina billyktor lyser upp i mörkret. Men.. ändå kör jag vidare, jag flyttar mig framåt, en liten bit i taget, förvissad om att jag framöver kommer att nå mitt mål.
Känner ungefär så just nu. Jag har en idé om i vilken riktning jag ska gå. Jag ska börja förflytta mig i denna riktning. Kanske kommer jag fram till målet – eller – kanske hittar jag en annan väg som jag hellre vill välja att ta – och vem vet – kanske hamnar jag istället någon annanstans – kanske i Gnosjö, Trollhättan eller rentav i Norge?? 😉
Heja dig! Jag är säker på att du hamnar rätt! Vem vet – det kanke är vägen som är målet? Kram
Tack Monika!! Du har en poäng i att vägen är målet. Att gilla det som är under resans gång gör livet roligare. Kram tillbaka!!