En helg har snart passerat. Har passat på att fixa med en hemsida i helgen. Tycker det är kul att jobba och vara kreativ!! Känner inte riktigt att jag får chans att vara det på jobbet…
Det är söndag kväll. En massa känslor dyker upp inför måndagen. Efter en månad tillbaka på jobbet kan jag konstatera att det känns rätt trögt. Hade hoppats på ett intressant uppdrag, eller åtminstone på ett uppdrag. Kände mig laddad och lugn efter min ledighet. Tänkte att det kunde vara kul att ta tag i något när man kommer tillbaka.
Det har inte blivit så. Har istället hamnat “på bänken” som det heter. Ja, det betyder att man sitter på avbytarbänken och väntar på att få gå ut på planen och spela igen… (En fotbollsmetafor antar jag…)
Att sitta på bänken innebär press. Man får hela tiden känslan att man “borde” vara ute på uppdrag. Man är tärande. Utöver den skuld som läggs på en innebär det också att man inte ha något vettigt att göra. Jo, det dyker upp mindre saker som offertarbete eller liknande, men det är enbart punktinsatser och på det stora hela känner jag mig understimulerad. IT-bolaget jag jobbar på har ju IT som kärnverksamhet. Jag är på verksamhetssidan och kan ledarskap och organisation. Befinner mig på det viset inte i den absoluta kärnverksamheten utan snarare i marginalen. Mycket teknikdiskussioner och teknikofferter ligger både utanför mitt kompetens- och intresseområde.
Känns tråkigt att det blivit såhär. Talade med min chef i för ett par veckor sedan. Sa rakt ut att det inte känns bra att sitta i detta “ingenting”. Det är slöseri med företagets pengar och med min tid. Frustrerade. Ingenting märkbart har dock hänt efter mötet.
Läste i Computer Sweden i förra veckan att IT-konsultmarknaden i Södra Sverige står ganska stilla. Skrivs mycket i tidningarna, svårt att veta hur mycket sanning det ligger bakom. Får väl se vad som händer framöver. Det är fler än jag som “sitter på bänken”. Undrar hur länge de har råd att låta oss sitta där…??
Jag som drivs av passion och som är en engagerad person tappar energi av detta. Vissa kan hålla sig flytande länge och bara puttra på. Jag trivs bäst när jag får använd mitt driv och mitt engagemang. När man sitter och puttrar för länge “på tomgång” så är det risk att man blir som en bil – att batteriet så småningom blir urladdat och man blir svårstartad…
Har funderat på om det kan vara personlighetsutvecklande eller danande för karaktären att befinna sig “på bänken”..?? Nej, jag tror inte det… Livet är för kort att “sitta och vänta”. Det är viktigt att känna mening i det man gör…
Äh, det låter som det går trögt och är trist på ditt jobb för tillfället – ledsamt att höra. Jag hoppas att det vänder och att din chef tar tag i denna situation, så att du får chansen att vara kreativ igen och få utlopp för din entusiasm. Jag tycker i alla fall att du kan känna mening i det du gör här på bloggen, du skriver bra och tänkvärt. Jag ser fram emot nr 181 och att du får lite bättre flyt på jobbet, lycka till!
Tack Bojje för glada tillrop!! Uppskattar verkligen att du hittar till min blogg!! 🙂
Det är min övertygelse att allt som sker i våra liv leder till utveckling. Så… alla erfarenheter leder oss framåt – både de som är positiva och de som är negativa…