Läste en vacker text som är så fin att jag måste dela den här:
“Ingen blir gammal eftersom hon tillryggalagt ett antal år. Man blir bara gammal när man tar farväl av sina ideal. Med åren blir huden rynkig, men först när man avstår från begeistring blir själen rynkig, vare sig du är sjutton eller sjuttio.
I varje människas hjärta bor längtan efter det underbara, lyftkraften i förvåningen när det eviga stjärnorna blir synliga och de eviga tankarna och tingen.Det orädda vågstycket, den oersättliga, barnsliga sanningen inför nästa dags äventyr, den uppsluppna glädjen och livslusten.
Du är så ung som din tillförsikt – så gammal som ditt tvivel – så ung som din förhoppning – så gammal som din försagdhet. Så länge skönhetens, glädjens, djärvhetens, storhetens makt från jorden, människorna och oändligheten når ditt hjärta, så länge är du ung!
Först när vingarna hänger neråt och ditt hjärtas inre täcks av pessimismens snö och cynismens is, har du blivit gammal på riktigt.”
Albert Schweitzerord
Rynkor är vackert!!!