Kan inte släppa frågan med frihet. Inte förrän nu kan jag börja ana vidden av den frihet som alla vi människor har. Fast… vi ska vara medvetna om att vi alla är uppväxta i en miljö som begränsar vår frihet. Det börjar i hemmet, i förskolan och senare i skolan och arbetslivet. Samhället styr oss sedan genom regler för hur vi ska leva…
Vår frihet blir begränsad. Dessa begränsningar blir efter ett tag “sanningar” för oss. Man måste leva på ett visst sätt, arbeta, köpa hus eller vad det nu kan vara… Man måste planera in de saker man vill göra i livet på helger och under semestern.
Även andra stora viktiga beslut styrs upp utifrån. Ett exempel: När jag födde barn (i början på 90-talet) fanns det en regel att man skulle föda inom 2,5 år för att få behålla samma föräldrapenning. Alla följde detta… Idag finns det regler för när man ska söka dagisplats för att få plats. Det är bara att följa det… Såhär i efterhand kan jag tycka att det är skrämmande att systemet och staten detaljstyr våra liv på detta sätt.
För… vidden av den frihet vi alla EGENTLIGEN har är svår att förstå. Jag försöker greppa den. Men.. den är så stor att den är svårt att riktigt ta in den. Vi har i varje sekund möjlighet att välja något annat, att välja nytt. Vi har möjlighet att lämna alla måsten och alla krav och förväntningar och följa vårt hjärta – i varje ögonblick…. Vi har möjlighet att välja att gå vår egen väg istället för att hålla med alla i vår omgivning, vi har möjlighet att leva vårt liv full ut och nyttja vår fulla potential… Men.. det kräver att vi är medvetna om vilka möjligheter vi har – och att vi sedan har modet att våga ta steget…
Läste ett klokt citat som fastnade:
“Det är aldrig för sent att bli den du skulle kunna vara…”
