128. Kulan i flipperspelet…

Fick idag till mig en metafor om livet. Livet är som ett flipperspel!!

Du är en kula som skjuts ut. Du glider ibland runt sakta, ibland far du iväg som en projektil. Ibland träffar du människor, stannar upp och studsar sedan iväg från dem. Ibland studsar du neråt och ibland uppåt mot nya höjder.

Träffade en engelsman på ett café igår. Han hade tillbringat mycket tid i Indien och hade den där blicken som jag kan se hos folk som mediterat mycket – eller gått in i sig själv. Det var ett intressant möte. Två människor emellan med förutsättningarna “du är ok och jag är ok”. Ett möte som inte gick ut på att bevisa vem som har bäst jobb, mest pengar eller är lyckligast.

I sådana möten kan jag uppleva det faktum att “jag är”. Allt är ok. Jag kan vara mig själv. Jag är öppen – och en andra personen är öppen.

Ett sådant möte gav mig som en studs uppåt i livets flipperspel. Sällan jag möter någon som verkligen förstår vad jag göra här. Som verkligen förstår min inre resa… Som själv gjort liknande…

Han berättade om sin resa och jag berättade om min. Spännande! Sa att mitt nästa mål var att ta hand om min kropp bättre. Har känt ett tag att den vill bli mer uppmärksammad. Då sa han:

“Din fysiska kropp kan du alltid ta hand om sedan. Det är bara att börja gå en mil om dagen så kommer du i form. Nej, den svåra delen är den inre utvecklingen – det är den som tar tid och som kräver ständig uppmärksamhet. Så oroa dig inte för din kropp – den följer med automatiskt när det är dags…”

**************

Promenerade i morse utmed strandpromenaden. Det ledde till tankar kring människor och dess olikheter. Utmed strandpromenaden finns på morgonen en mängd olika människor som “håller igång” innan det blir allför varmt. De är långa, korta, smala, tjocka, unga, gamla, vältränade, otränade, spanjorer, extranjeros och.. det är en stor mängd hundar och deras hussar och mattar.

Ja, det är ett myller av folk nu under turistsäsong. Som myror som väller fram… Intressant att iaktta alla människor. Det finns de (oftast medelålders män) som målinriktade springer fram/slår sig fram bland allt folk, det finns de oftast äldre personer som strövar lugn och knappt håller styrfart. Så finns det sådana som jag som försöker hålla en snabb gångtakt och som håller till höger men som ända ofta fastnar i trängseln… Spännande att se detta flöde, samtidigt som en del i mig kan känna att jag ser fram emot när turisterna åkt hem och det blir lite lugnare…

***************

Idag blåser det och jag talade med en restaurangägare som sa: Det är inte bra. Om folk inte kan vara på stranden så kommer de inte tillbaka hit igen. Det har blåst 2 dagar nu…

Ibland känner jag att ordet “kris” har flyttat in i hjärnan på människorna här – och bosatt sig där. Det är skrämmande att se vilken rädsla det skapar… Alla är rädda för att det är färre turister i år än tidigare – hur ska det gå..?

Jag tänker på all den tid som de lägger på att oroa sig, på att beklaga sig, på att rädda för vad som kommer att ske… Så mycket tid som går åt. Tid under vilken de kunde tänkt andra tankar istället. Tid under vilken de kunde känt glädje över livet… Istället är allt fokus på rädslan för vad som kan hända. Ja, det är ett val de gör…

Idag: röd flagg och massivt stora vågor. Säkert svårbadat för dem som är på stranden. För mig: varmt men ändå friskt och bra väder. Perfekt väder att “bara vara” i…