Läste Paulo Coelhos citat nedan. Först kändes det som ett slag i magen, jag tappade nästan andan och kände mig faktiskt lite omskakad. Tanken slog mig: Det är NU som gäller!!
Här är jag i södra Spanien, på min resa som egentligen inte var en dröm i sig utan mer ett infall, en plötslig idé om att kunna komma vidare i livet och ett sätt att fösöka hitta mig själv. För jag upplevde det som svårt att ta mig tid att göra detta hemma med jobb, släkt, familj, vänner – ja, i samma miljö som vanligt.
Men.. när jag läser detta citat av Paulo Cuelho blir jag lite paff. Ställer mig genast frågan: Lever jag mina drömmar?? Lever jag mina drömmar NU? Jag är långt ifrån mina barn, jag har inget riktigt hem, vad har jag egentligen skapat i mitt liv, är detta det mest optimala att göra det jag gör..?? Ja, alla tankar började genast snurra i mitt huvud…
Många som hör att jag befinner mig här i Spanien skulle tro att detta är min dröm och svara ett självklart “Ja visst lever du din dröm”. Själv kan jag hålla med – men kanske inte av de skäl man kan tro…
*************
Jag ser det såhär:
Grundfrågan för mig är huruvida vi har kontakt med vårt inre eller inte. Först när vi har kontakt inåt med oss själva vet vi vad våra riktiga drömmar egentligen består av – och då tänker jag på de som finns djupt inne i oss själva. Lever vi mest i den yttre världen har vi ofta drömmar om ett större hus, större bil, mer pengar, framgångsrika barn, långa semesterresor osv. – ofta drömmer vi om liknande saker som alla andra när vi befinner oss i det sociala livet utanför oss själva.
För mig är drömmen just nu att få kontakt med mitt inre. Jag har en idé om att en god kontakt med mitt inre ger mig en plattform eller en grund att sedan kunna bygga mitt hus på (för att tala i metaforer). Grunden är mina värderingar, tillgång till min inre värld, en medvetenhet om hur jag fungerar, kärlek till mig själv och till livet m.m.
Huset som jag sedan kan bygga är mina drömmar om hur jag vill leva mitt liv…
Bygger jag huset utan att ha grunden på plats riskerar det att falla ihop efter en tid… eftersom det inte står på stadig grund… Eller så börjar jag bygga upp något som jag TROR att jag vill ha och sedan sätter sig allt och blir skevt – inte alls som jag tänkt mig…. Lite grann av detta har jag konkret upplevt när jag försökt skapa mig ett eget liv efter jag skilde mig.
Så som svar på frågan tidigare, jovisst, jag lever just nu i drömmen att söka efter det som kan bli min stabila plattform. Men… min dröm i sig består INTE av att resa eller att ligga i solen och steka mig, eller att turista runt. Nej, att jag hamnade här var en tillfällighet och jag är bara på en plats där jag får chans att försöka lära känna mig själv… i lugn och ro…
Min plan var att lägga grunden/plattformen här under min resa i Spanien. Fast.. när jag läser Paulo Coelhos citat känner jag en viss stress. Kanske är det dags att leva mina drömmar redan nu…?? Kanske ska jag börja nu – och inte vänta till att jag ser att grunden är på plats?
***************
Fast…. jag tror ändå på att ta en sak i taget. För mig är just nu byggnad av grunden/plattformen viktigast. Så… att stressa iväg och börja bygga lite på huset bara för att göra något känns inte rätt – åtminstone inte för mig. Jag tror heller inte på att forcera fram saker. Ibland måste tiden vara mogen, man måste vara färdig med det man lämnar, man måste vara redo för det som skall komma, man måste ha landat i sig själv, byggt en plattform – eller vad det nu kan vara… Innan man kan börja bygga huset…
Fast.. att ha många drömmar men att vänta med att leva dessa till dess att man blir pensionär – det tror jag däremot inte på… Det finns alla möjligheter att börja långt innan… 🙂
“Allt skapas två gånger.
Först som en tanke i någons huvud,
därefter som något konkret i den fysiska världen”
Också kommer den spanska varianten också:
