En tänkvärd historia:
Två munkar var ute på pilgrimsresa. När de gick utmed vägen kom de fram till en flod. Bron som ledde över floden hade rasat och vid stranden stod en förtvivlad kvinna. Den ene munken tittade på henne, funderade ett kort ögonblick, och erbjöd sig sedan att bära henne över floden. Han tog henne på ryggen och vadade över. Kvinnan tackade så mycket och munkarna fortsatte sedan sin vandring under tystnad.
Efter ett par timmar kunde den andra munken inte hålla tyst längre utan sa upprört till sin broder:
– Hur kunde du göra så? Du har avlagt ett kyskhetslöfte om att inte röra vid en kvinna. Hur kunde du få för dig att bära henne på din rygg?
– Jag lämnade kvinnan där, svarade munken. Bär du på henne än?
********************
Kanske bär vi också med oss minnen/saker som det kan vara dags att sluta tänka på? Vårt förflutna kan vi faktiskt inte ändra på. Så… istället för att älta gammalt och förbanna det som varit kan vi släppa taget och välja att öppna upp för nya saker idag och framöver. Då har vi chansen att med lärdomar av det som varit gå vidare och göra nya val i livet. Jag tror att det skapar en bättre värld…
Lyssna gärna på Dan Hylanders tolkning av denna text: