Jag gillar att äta Andalusisk frukost ute på café. Jag har hittat ett café där jag betalar 1,70 € för “café con leche och tostada media con tomata”. Det är ca 15 kr vilket jag tycker är prisvärt! Ett bra sätt att börja dagen på. Visst ser det gott ut!!
Det finns olika caféer men det jag gillar bäst har en rund bardisk där man sätter sig och avnjuter sin frukost medan man ser på när personalen gör kaffe, fixar och serverar. Det är trevlig stämning och alla som går dit är spanjorer. Om någon turist hittar dit sätter de sig ute i solen och äter sin frukost. Själv tycker jag att det är svalt och skönt att sitta inomhus och undvika solen när jag äter frukost. 🙂
När jag äter min frukost här har jag noterat skillnaden mot Sverige. Ofta är det många människor runt disken och alla platser är upptagna, men häromdagen satt jag helt ensam. Då kommer det in två kvinnor genom dörren som högt säger “Hola, buenos días” och sen går fram och slår sig ner precis bredvid mig. Som svensk reagerade jag. Så gör man absolut inte i Sverige!!! När det finns så gott om plats – det är ju säkert 12-14 andra stolar – så sätter man sig åtminstone med en stol emellan. Nej, de satte sig precis kloss intill mig, log vänligt och sa “hola”, och beställde sin frukost.
I Sverige är vi rädda för att komma andra nära, vi är rädda att störa eller att tränga oss på. Jag vet inte riktigt hur man tänker när man bor här, men inte tänker man som i Sverige i alla fall. Man verkar inte vara lika rädd för att möta andra människor…
Har upplevt samma sak på bussen. Satt ensam en bit bak i bussen och en ung tjej kom och satte sig bredvid mig. Jag tror att det handlar om att människor här vill hålla ihop. Det sociala livet är mycket viktigt. I Sverige säger vi att “ensam är stark”. Jag tror inte att det uttrycket existerar här. Här vill man inte låta någon sitta ensam. Istället sätter man sig ihop – nära intill varandra…
Tina lärde mig att tänka precis tvärt om här i det mesta och vips så blev det mycket enklare att leva här. Att reta sig på spanjorer är helt onödigt. I går när jag frågade en man om vägen började han med Hola amigo! Det borde vi lära oss i Sverige.
Jag gillar spanjorer. De tar saker som det kommer. Klokt är nog som du säger att inte förvänta sig att saker är som i Sverige, för det är det ju inte. Här har tiden mindre betydelse. Det sociala är det viktiga.