I ena ändan av strandpromenaden sitter varje dag en man och binder korgar. Han nynnar glatt för sig själv, eller trallar lite. Han ser nöjd och glad ut där han sitter med händerna fullt sysselsatta med att binda. När jag går förbi tittar han upp och säger “hola guapa” och ger mig ett stort leende. Sedan fortsätter han att nynna för sig själv.
Han kan inte tjäna några stora pengar på sina korgar, men han verkar väldigt nöjd och belåten med att bara vara, att sitta och låta händerna arbeta.
Då och då stannar någon och tittar på hans korgar. Han är vänlig men försöker inte sälja, han fortsätter bara att binda sina korgar. Det är olika modeller. En del stora, en del små, en del med handtag, andra utan.
Det råder ett lugn omkring honom. Jag blir glad när han hälsar. Han är en man som är i nuet, som njuter av livet och av det han gör. Hans utstrålning är fridfull och lugn.
Han har något som jag önskar mig. Ett lugn som är djupt grundat i honom. Det syns och det känns när man hälsar på honom…
Jag har sett honom. Han sa inte hola guapo till mig. Han gillar dig. Han har sina korgar du har din dator. Det viktiga är väl att mangör något som ger tillfredställelse?
Undrar hur många fler än jag som kommenterar din blogg? Det kan man se på FB men inte här.