Tänkte på det här med vad var och en har ansvar för. Det blev tydligt efter mitt förra blogginlägg. Funderade på om delar av det inlägget egentligen var min sak att skriva om… Kanske inte..
Jag har nämligen en bild av verkligheten som ser ut såhär:
Våra domäner
Vi lever alla våra liv och gör våra val. Var och en av oss har ett ansvar för vårt eget liv. Men… frågan är var går vår gräns går gentemot andra människor? Har en väninna som brukar tala om domäner. Varje människa har ansvar för sitt eget liv, sitt inre, sin kropp, sina val och för hur han/hon agerar. Detta ansvar kan man kalla att den är människans domän. Inom detta område bestämmer hon/han fullt ut.
Gränsytan till andra människor kan naturligtvis diskuteras. Vi möter hela tiden andra människor och tangerar deras domäner. Jag ser då att jag faktiskt inte kan ta ansvar för andra människors domäner. De styr själv över sina domäner. Vi kan diskutera, tycka till (som jag gjorde om otrogna gifta män i förra inlägget), agera på ett bra (eller för den delen dåligt) sätt mot andra men i slutändan har vi faktiskt ingenting alls att säga till om vad gäller andras domäner. Vi äger inte andras domäner – bara vår egen!
Även vad det gäller din livspartner eller dina (större) barn blir detta tydligt. Vi kan finnas där, men i viktiga frågor fattar var och en själv ytterst besluten.
Var lägger vi tiden och energin?
1. Hur stor del av vår tid lägger vi på att fokusera på vår egen domän?
2. Hur stor del av vår tid lägger vi på att fokusera på andra människors domäner?
Den egna domänen
Når vi lägger fokus på vår egen domän lägger vi fokus på vårt eget liv och på det som vi som människor själv kan ta ansvar för. Exempel: vi fokuserar på hur vi förhåller oss i olika situationer, hur vi vill leva våra liv, vi funderar på hur vi tar hand om oss själva, vad vi kan bidra med i världen och vad vi kan göra för andra människor runt omkring oss.
Andras domäner
När vi fokuserar på andra människors domäner går vi in i andra människors liv och oroar oss eller fokuserar på det som är andra människors ansvar. Exempel: när vi läser skvallermagasin om kändisars liv, när vi pratar illa om andra människor eller irriterar oss på vad andra människor gör eller säger.
Har du funderat på hur mycket tid du lägger på att gå in i andras domäner? Fundera på: skulle du kunna lägga denna tid på något annat?
Närdu bloggar så antar jag att du vill att andra ska läsa din blogg och gärna kommetera vad du skivit. Då är vi faktiskt inne på din domän. Det betyder dock inte att vi inte tar ansvar för våra ägna domäner ellerom du så vill våra egna liv.
Intressant synpunkt Lasse. Du har säkert rätt i det du skriver, vi förflyttar oss ibland ut i gränslandet av vår egen domän och tangerar andras.
Fast….för mig handlar det i första hand om fokus. Jag kan välja vad jag vill fokusera på: Det ena alternativet är att jag lägger störst fokus – och mest av min energi – på att leva mitt eget liv och ta ansvar för det. Andra alternativet är att jag förflyttar mitt fokus ut från mig själv och lägger störst fokus – och energi – på andras liv. Det sistnämnda kan innebära att man undviker att ta ansvar för sitt eget..
Återigen – det är vår eget val… För mig är det viktigt att göra ett val, att medvetet välja vilket fokus man vill ha…
Jag är inte helt enig med dig.
Att vi alla måste ta ansvar för vårt eget och börja med oss själva håller jag med om. Däremot tror jag vår oro för andra och vår förmåga att känna med varandra är grunden för ett medmänskligt samhälle. Att vi engagerar oss i varandra och stöttar varandra gör oerhört stor skillnad, det får vi aldrig glömma. Vi är inte isolerad öar eller domäner som jag ser det, snarare olika sidor på samma domän.
Den extrema individualismen, där individen ses som autonom och oavhängig av andra, är en västerländsk konstuktion. I stora delar av världen är individens identitet knuten till grupptillhörighet och familj. Jaget och gruppen går inte att skilja åt i dessa kulturer.
Min övertygelse är att vi människor är sammanflätade med fina band och att vi behöver varandra. Det tar inte ifrån oss vårt eget ansvar för vårt liv. Vi kan inte heller ändra på andra eller ta ansvar för andra. Men vi kan göra oerhört mycket för varandra genom att visa varandra omsorg, närhet och kärlek.
Hej Lena,
Jag talar inte om individualism utan om kärlek i världen. Att leva i sin egen domän och ta ansvar för oss själva innebär att vi älskar oss själv, att vi blir medvetna om hur vi förhåller oss till oss själva och världen. Detta ger positiva konsekvenser i vår omgivning och i världen. Vi har då en förmåga att älska andra människor, möta andra på ett bra sätt och hjälpa varandra på bästa sätt. För visst hänger vi, som du mycket riktigt skriver, alla ihop..
Motsatsen, att leva i andras domäner, ger icke ansvarstagande människor – förmågan att möta andra människor blir svår när man inte är medveten om sig själv. Man lägger ansvareet för sitt liv utanför sig själv, dvs på andra människor. Tid och energi går åt till att säga och tänka “Hur kunde hon göra så mot mig”, “Varför sa han så till mig?” osv. Det skapar intriger, drama och negativa konsekvenser i världen.
Jag tror på den förstnämnda – på kärleksvägen!!
Hoppas detta ger ett förtydligande så du förstår vad jag menar.