134. Jag och min “ordenador”

Har en viss kärlek till Internet, det måste jag erkänna. Har några hemsidor och min blogg – så… min dator används en hel del här nere.

Där jag bor saknas Internet. Det ligger också lite skymt bakom ett berg i förhållande till stan så att få in signal från det lokala wifi-bolaget här är heller inte möjligt.

Så, jag får tillbringa en hel del tid på cafér eller restauranger, företrädesvis väljer jag de som har bra WiFi. 🙂

Blir ofta samma ställen och jag har fått lite gliringar kring att jag “alltid” sitter vid min “ordenador”. Jag inser nu att jag uppfattas som dubbelkonstig:

1) Jag är ensamresande blond kvinna som rest hit ner till Andalusien från ett kallt land i norr – långt, långt bort. Har dessutom rest hit utan man och utan familj. Konstigt…
2) Jag sitter flitigt och jobbar ensam vid min dator. Jag verkar dessutom gilla det! Ännu konstigare…

Igår hände något kul. Ägaren på ena restaurangen som jag ibland tycker tittat lite snett på mig ett tag(fast det struntar jag i – det är ju hans problem) kom fram till mig och började prata om min dator. Jag förklarade då att jag har kontakt med mina vänner hemma via datorn och att jag skriver en del. Han verkade lite mer förstående när jag berättade att jag hade vänner i datorn. Vänner och familj är viktiga här.

Sen berättade han om sin svåger som jobbar på Posten. Han säger med glimten i ögat. Vad ska Posten göra? Jo, de ska väl sortera och dela ut brev. Men.. vet du vad han gör?? Han sitter hela dagarna framför sin dator. Han tyckte verkligen att detta var väldigt konstigt och väldigt lustigt!! Ja, vad säger man? Det var bara att skratta med… 🙂

Vi ska kommma ihåg att jag befinner mig i en mindre ort i Andalusien där utbildningsnivån är förhållandevis låg och där jordbruks- och fiskenäringen dominerat ända fram till turismen gjorde intåg för kanske ett 50-tal år sedan.

Större företag och industrier saknas här. Referensramarna är helt enkelt annorlunda. Jag ses nog som lite annorlunda. Inser att jag är annorlunda i Sverige – och att jag även är annorlunda här. Det är rätt intressant. Kanske är det meningen att jag ska vara annorlunda?? Intressant det där. Börjar snart väja mig vid detta. Jag som tidigare i livet alltid försökt passa in… Kanske är det dags att gilla att sticka ut…??

Så… kanske ska jag vara tacksam över att jag uppfattas som annorlunda? För vem vill vara “normal” – eller precis som alla andra?? Nej, då är det bättre att vara som man är – ett original… ingen kopia…