Iakttar det som skrivs på webben på olika sidor och även vad folk jag möter säger. Förbluffande nog är det vanligt att man tycker en väldig massa saker om andra människor. “Han eller hon gör si och så”, “varför sa hon så?”, “en sådan ful skjorta han har”, “tänk om hon någon gång kunde..”, “deras barn är väldigt ouppfostrade” osv.
Att (be)döma andra
I dessa kommentarer ligger ofta en slags dömande av andra utifrån en norm man själv satt upp om hur saker och ting ska vara. Denna egna personliga norm applicerar man på andras människors liv. På något vis tror man att man själv besitter “en sanning” och vetskap om hur saker och ting ska vara – ett “facit”. Om människor inte följer den egna normen tycker man att de gör fel – eller att de borde gjort si eller så istället…
Hmmm… Jag har funderat en hel del kring detta. Ju äldre jag blir – desto mer inser jag att det inte finns någon “sanning” eller något “facit” på hur saker och ting skall vara – eller på hur man ska göra – eller kring hur man leva sitt liv.
Det som är sant för dig – är kanske inte sant för mig…??
Vår fria vilja
Vi människor har ju fått en egen fri vilja att välja. Hur vi väljer beror klart på många olika saker (uppväxt, bakgrund, drömmar, strategi mm). Men vem utifrån, som inte varit i mina skor, har möjlighet att bedöma om jag lever rätt eller fel.. eller om jag väljer rätt eller fel…? De val som man gör kan kanske utifrån se tokiga ut, men de kan vara helt logiska utifrån var personen befinner sig i livet.
Det kan faktiskt vara så att andra människor har andra normer de valt leva efter!! Och…. det kan väl inte vara fel…? (så länge de inte skadar någon annan förstås) Tänk så härligt det skulle vara om vi alla var öppna och lät folk göra sina personliga val – utan att vi bedömer eller tycker “hur kunde hon göra så”. Att vi kan respektera vad andra gör – för det är ju faktiskt deras liv och de har sin fulla rätt att leva det på det sättet de vill, eller hur…?
Så underbart befriande att värna den egna fria viljan. Att öppna upp för olikheter – istället för att önska att alla är likadana som vi själva. För… tänk så trist världen skulle vara om alla vore likadana… och tyckte likadant…
Ja, ju mer jag funderar, desto mer övertygad blir jag om att jag vill leva MITT liv, inte andras. Ska verkligen jobba på att bli medveten om detta. Vill inte lägga tid på att kommentera andras liv. De har ju sin fulla rätt att leva som de vill – och att fatta de beslut de vill – även om de avviker mycket ifrån hur jag skulle ha gjort!!
Bara genom att vara medvetna och iaktta hur vi själva agerar kan vi lära oss detta. Att sluta bedöma andra – och istället leva vårt eget liv. Då har vi möjlighet att finnas där , bry oss om, hjälpa till och möta andra människor med respekt – utan att berätta för dem hur de ska vara eller göra – och utan att döma ut vad de gör eller inte gör…
Leve den fria viljan!!
