Har börjat fundera på alla signaler som våra kroppar sänder till oss hela tiden, ständigt. Dels har vi de fysiska/yttre signalerna, dels har vi de känslomässiga/inre signalerna. Vi får dessa signaler hela tiden, men det är inte alltid vi märker dem – eller tänker på att de finns.
De yttre signalerna kan avläsas på flera yttre funktioner. Exempel:
- Urin och avföring
- Om vi är kvinnor: Mens
- Hjärtklappning
- Hur mycket man svettas
- Smärta. Det som ev gör ont i kroppen (t.ex. huvudet, magen etc)
De inre signalerna är mer subtila:
- Obehag
- Stress
- Känsla av att något är fel
- Känsla av att det är tungt/jobbigt
Om jag tittar i mitt liv har jag tidigare inte varit så intresserad av att iaktta varken yttre eller inre signaler. Positiva signaler har man naturligtvis alltid välkomnat, men de negativa har man helst velat sopa under mattan!! I livet är t.ex. det där med att gå på toaletten mest ett störande moment. Något som ska klaras av snabbt så att man kan fortsätta med det man höll på med. Att reflektera kring varför magen är i olag eller varför mensen är för kraftig har inte känts så prioriterat. Det har varit jobb och familj och hus och hem och vänner och… Ja, allt det yttre har varit högre prioriterat. Hur kroppen mår just idag har jag faktiskt aldrig fått lära mig att fundera över!!!
Kroppens signaler – en möjlighet…?
Men… tänk om vi alla faktiskt helt på egen hand har en möjlighet att stämma av hur vi egentligen mår hela tiden – genom att iaktta vår kropp och dess reaktioner? Att inte enbart förlita oss på den hälsokontroll som eventuellt genomförs på jobbet eller vårdcentralen vart 10:e år – utan att hela tiden ha möjlighet att känna in att vår kropp och vi själva är i balans.
När vi ständigt har lös avföring, eller för hård, när vi ofta har huvudvärk, magkatarr, känner obehag eller tycker att det är väldigt stressigt i livet så är det faktiskt ett tecken på att vi bör fundera på vad som inte riktigt stämmer…
Att kroppen ger oss negativa signaler fysiskt eller känslomässigt är något man ska ta på allvar. När man iakttar en sådan signal är det kanske möjligt att fråga sig själv ”Vad är det som utlöser detta?”. Kanske vet man redan vad det beror på. Det kan ha varit mycket på jobbet på sistone, det kan ha hänt jobbiga saker i livet osv. Då är det lättare att förstå vad man behöver göra.
Men… ibland vet man faktiskt inte riktigt varför… (Eller så bortförklarar man sin dåliga mage med att det nog var något fel på lunchen man precis åt…)
Att lyssna inåt…
För att få veta varför kan man lyssna inåt. Det är inte alldeles lätt när man inte är van, men det man tränar blir man bra på – och man kan lära sig att förstå kroppens signaler efterhand. Jag jobbar själv på detta – har i alla fall börjat med att iaktta min kropps signaler mer. Det är ett första steg.
Nu när jag inte längre går till ett jobb där jag inte trivs så börjar min kropp må bättre. Funktionerna i det yttre och i mitt inre ger mig tydliga tecken på det. Magen är stabil som en klocka, mensen likaså. Känns som ett steg i rätt riktning…
När vi går emot oss själva…
Tänker såhär: när vi går emot oss själva, när vi gör saker vi inte alls gillar eller trivs med och utsätter oss för saker som strider mot det vi själva kan stå för så ger det faktiskt negativa effekter i kroppen. Att ständigt vara andra till lags istället för att lyssna på vad vi själva vill är ett sådant exempel som många (kanske särskilt kvinnor) kan känna igen sig i.
Att trycka undan sig själv och kroppens signaler är helt ok ibland – men om det sker ofta eller hela tiden så innebär det faktiskt mycket negativa effekter för oss människor.
Jag tror att vi kan vinna på att följa vårt hjärta och vara sanna mot oss själv i högre utsträckning än vad vi gör i dagens samhälle. Kanske kan rentav vissa sjukdomstillstånd förhindras eller åtminstone begränsas om vi lever mer efter vem vi egentligen är, vad vi egentligen vill och vad vi egentligen kan stå för?
Hållbar utveckling för oss människor…?
Tänk om vi alla skulle kunna bli mer medvetna om de signaler vi får från vår kropp. Tänk om vi skulle kunna få något annat som kompletterar dagens sjukvård – kanske må-bra-vård? Idag är det just ”sjuk-vård” – dvs vård av människor som redan nu är sjuka. Tänk om vi också skulle kunna få en ”må-bra-vård” där man arbetar proaktivt istället för som i dagens sjukvård enbart reaktivt.
Då skulle kanske inte samhället behöva gynna läkemedelsindustrin på samma sätt som sker idag? Jag ser verkligen fram emot den dag då politikerna börjar förstå detta!!! Undrar hur länge de ska fortsätta tro på ett reaktivt förhållningssätt…?? Känns väldigt förlegat – känns väldigt cementerat – känns väldigt 1900-tal. Nej, det är dags att få en utveckling av vården!!! Nytänk krävs!! Det är dags att tänka hållbar utveckling även för människor – inte enbart för varor och organisationer…
Hittade denna spännande artikel i Damjournalen som delvis tangerar det jag skrivit om:
http://www.damjournalen.se/ditt-berattarkapital-chi-nei-tsang/