118. Kontrakt på plats…

Igår skrev vi kontrakt på lägenheten, spanjoren och jag. Inser att det är mer kostnadseffektivt att hyra direkt av en spanjor, men att det samtidigt känns lite osäkrare. Kontraktet var t.ex. enbart på spanska. Hmm… Och.. det tog en vecka efter det att jag flyttat in innan hans son lyckats skriva ut kontraktet. Fast… någonstans sa min magkänsla mig att jag kan lita på denne spanjor – och mycket riktigt blev kontraktet klart till slut…

Han är restaurangägare här i stan. Han är i 60-årsåldern, är gift och har 4 barn. Utöver några resturanger i stan äger han och hans fru tydligen ett antal lägenheter och hus som de hyr ut. Inget ovanligt. Har hört talas om fler restaurangägare som gör samma sak. Kanske ger goda extrainkomster?

När jag var ute och gick idag kom en stor motorcykel glidande förbi. Glatt vinkande på MC:n sitter min hyresvärd. Han är lite annorlunda, jag kan inte låta bli att gilla det. Han verkar köra sitt eget race här i livet. Han verkar okey, men samtidigt är han spanjor, vilket innebär att kommunikationen ibland blir lite annorlunda. När vi skulle skriva på kontraktet igår ville jag exempelvis läsa igenom ordentligt – det var ju på spanska och jag behövde lite tid. Han slår då bara ut med armarna och säger att det står ju det vi kommit överens om, det är bara formalia, du hyr ju bara på ett halvår osv. Nästan som att han tog det personligt att jag inte litade på att kontraktet var okey. Nåväl, jag läste ändå igenom och tyckte det såg okey ut innan jag skrev på. Man är ju svensk… och har läst avtalsrätt…. klart man blir försiktigt med vad man skriver på… 😉

Ja, så lite stolt och lite känslosam är han. Jag kan inte påstå att det är ordning på honom. Inte full koll på nycklar osv, men som sagt det blir lägre pris att hyra direkt av en spanjor. En agency har kanske mer ordning men lägger å andra sidan på en ansenlig summa varje månad. Så… det är för- och nackdelar…

Nåja, nu har jag i alla fall kontraktet i handen och vet att jag kan bo här i ett halvår. Är nog det bästa boendet jag har haft sedan jag skilt mig – det största boendet jag haft, men samtidigt det i särklass billigaste… Men… så hyr jag också i Spanien denna gång…

Är stolt över mig själv. Har lyckats ta mig hit, genomföra alla flyttningar fram och tillbaka – och har nu alldeles på egen hand förhandlat ner pris på lägenheten och nu också fått kontraktet på plats! Allt på min knackiga spanska.. Japp, det känns bra. Största skillnaden är att jag inte längre är rädd för att prata, jag pratar och en del blir säkert fel, men kommunikationen fungerar ändå på något vis.

Snart dags att börja plugga spanska. Jag ser fram emot det… Fast… mest av allt hade jag önskat mig en spansk vän/väninna som jag kunde träffa och prata spanska med regelbundet. Det är faktiskt den träningen som ger mest. Restaurangspanskan lär man sig rätt snabbt, men att samtala och diskutera kräver betydligt större ordförråd. Hmm… undrar var hittar man en spansk vän? Undrar om det finns någon spanjor/-ska som vill lära sig svenska – då skulle man kunna utbyta språkhjälp…

Well, well, fram till dess får jag fortsätta med taktiken att tillbringa tid på caféer och lära känna personalen där och prata lite allmänt om ditt och datt när man får chansen… Det tillför också en del… 🙂