Här står jag i ett spanskt litet radhus och håller på att städa och tvätta. Det är dags att flytta igen! Någon frågade mig hur många ställen jag bott på. Svaret blev att jag flyttar till den 7:e platsen att bo på nu. Ja, så är det!! Lite olycksfall i arbetet (när jag hamnade i en väldigt fuktig och möglig lägenhet) gjorde att det blev ett par – tre gånger mer än förväntat. Ja, kanske kan det tyckas vara antalsmässigt många, men jag har faktiskt inte tyckt att det var jobbigt att flytta runt här. Det är ju bara jag och min resväska som flyttar – inte så märkvärdigt egentligen! Har varit intressant att se olika delar av stan – och att också bo på berget.
Har varit i Spanien i 3 månader och inte förrän nu har jag bestämt mig för att jag vill stanna kvar och att jag vill hyra bostad nere i stan. Skönt när besluten faller på plats! Ibland tar processen tid innan det sker… men det är helt ok…
Mitt i denna städning och packning känner jag en sorg. Dags att skiljas från detta huset och denna utsikten. Jag och huset har precis lärt känna varandra nu efter 2 veckor – och nu ska jag lämna det. Värst är nog att lämna den lilla gräsmattan som när jag kom hit var alldeles gul, men som jag försökt få liv i igen.
Gräsmattan när jag kom
Gräsmattan när jag åker
Gräsmattan har visserligen blivit något grönare av min lilla manuella dusch med vattenslangen varje kväll. Fast… jag inser att jag den hade behövt få en rejäl dusch varje morgon och kväll – kanske med hjälp av en vattenspridare – för att kunna komma tillbaka. Den var rätt torr från början – och det har varit 35-37 grader på dagarna de flesta dagarna jag bott här. Inte lätt att vara gräsmatta här inte!! Men.. nu lämnar jag den innan jag fått liv i den – det känns lite trist…
Nu när jag går här och fixar kom jag att tänka på det gamla uttrycket “Att skiljas är att dö en smula…”
Det är något med att flytta som är lite sorgligt tycker jag. Man har bott någonstans, levt någonstans och sen ska man skiljas från det/lämna det – och man kommer sannolikt aldrig mer tillbaka igen. Fast man vet att man är på väg mot något nytt.. som säkert också är bra.. ja, om det vill sig väl, kanske till något som till och med är bättre…?
Fast… man lämnar ändå något som man vet vad det är – för att gå vidare mot något okänt… Det är lite osäkert..
Det är så livet fungerar… vare sig det handlar om när man köper nya kläder och skänker bort de gamla, byter jobb, flyttar eller gör någon annan förändring…. Man får släppa taget och ta ett steg ut i det okända… Man får släppa något gammalt – för att låta något nytt komma in…
Bra skrivit och så sant!!