52. Åldern är bara en siffra på ett papper….

Idag har jag haft besök. “C&J was here”. Ett underbart par från Wales som jag lärt känna när jag bodde på hotellet. Jag älskar dem verkligen. De är helt underbara!

De bjöd hem mig på förmiddagskaffe för ett tag sedan (se tidigare blogg om kaffe på 11 våningen) och jag tänkte – jag får väl bjuda tillbaka nu när jag har chansen här i mitt lilla radhus. Så… vi träffades vid mitt gamla hotell och tog en taxi gemensamt upp hit.

Lite spännande att ha vänner i åldern 70+. Det brukar jag inte ha. Fast… ju mer människor jag träffar desto mer inser jag att det där med ålder är något som är väldigt relativt. Känner faktiskt en hel del yngre människor som jag upplever som betydligt äldre än C&J.

C&J är båda omgifta. De har glimten kvar i ögonen. De gillar livet. De har visserligen varit gifta i 25 år med varandra men de verkar tycka om varandra på det där trevliga sättet. Ja, det ser i alla fall så ut… Nåja, i morse hade de varit ute och snorklat tillsammans. “Jodå, det fanns en del sjöborrar nära klipporna och javisst J blev bränd av en manet, men ååhhh det var helt underbart. Vi såg en massa fiskar”. De berättade utförligt om den gemensamma upplevelsen.

Jag är imponerad. J fick en stroke för ett par år sedan och hans blodtryck kollar de regelbundet med någon maskin de har med i bagaget hit ner. Men, ändå så verkar han leva livet. Jag gillar honom. Kan inte låta bli att tänka på min pappa när jag träffar honom. Berättade för J idag att han faktiskt är lik min pappa. Förutom yttre likheter såsom utseende och sätt att vara så visade det sig att han också är ingenjör och att han också pensionerat sig tidigt, precis som min pappa, ja rentav vid samma ålder. Konstigt att träffa någon som känns familjär utan att man känner honom. Visade en bild på mina barn och på mina föräldrar och C säger då genast. Oh, I see the resemblance – they look alike…

Jag bjöd enkelt idag, det är helt ok här, kaffe och kex (hon valde detta) och rosévin och nötter (han valde detta). Efter ett par timmar gav de sig hemåt. De valde att gå nerför berget. De sa “Vi får se om vi går hela vägen – eller om det kommer en buss”. Jag kan inte annat än imponeras av detta häftiga par…

Innan de gick sa J vänligt och med glimten i ögat. “Your English is excellent dear but please never tell an englishman again that you have taken your first bath in 3 months. That means that you haven’t had a shower since you came here…”

Haha.. ja, jag gillar hans uppriktighet. En sådan språklig miss jag gjorde idag när jag berättade att jag badat (i poolen) för första gången igår. Nåja. Jag pratar engelska rakt av utan att först översätta det i huvudet. Funkar oftast, men ibland blir det alldeles galet. Bra sätt att lära. Tack J för att du gav mig möjlighet att rätta det som blev fel!!

Ja, ett intressant besök. Jag blir lika glad och imponerad varje gång jag träffar dem!! De är människor som inte blir gamla.. nåja, kanske på utsidan… men absolut inte på insidan….

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*