Började fundera på framtiden igår. Det rör till saker och ting… Har tidigare levt i min egen bubbla och “bara varit”. Det har fungerat utmärkt. Jag behärskar det. Jag uppskattar det. Jag trivs med det. Vad mer kan man önska…? 😉
Fast…. nu har jag varit här i mer än 2 månader. Det betyder att halva tiden av min vistelse har passerat. Detta har fått mig att börja fundera.
Eftersom jag inte har något hem i Sverige att komma tillbaka till – utan bara har mina tillhörigheter i ett förråd på Shurgard – bör jag väl som ansvarstagande vuxen människa se till att jag framöver har en lägenhet att bo i när jag återvänder till Sverige…?? Det är klart att jag måste göra det. Att göra något annat är väl inte att tänka på, eller…..?
När jag tänker på detta känner jag hur fixaren, den duktiga flickan återvänder och lägger sig i startblocken, redo att snabbt och effektivt lösa problemet… För det gör hon. När hon bestämmer sig fixar hon det!! Det har hon gjort förr.
Det är bara att säga “go” så kör hon igång, den effektiva och målinriktade delen av mig.
*********************
Men… stopp, stopp, stopp…. Innan jag kör igång vill jag ställa frågan till mig själv: Vill jag gå tillbaka till det som varit – eller vill jag gå framåt?
Självklart vill jag gå framåt. (Vem vill inte det?) Jag vill utvecklas vidare i livet. Att gå bakåt känns inte som en utmaning. Frågan är bara vad det innebär “att gå framåt och att utvecklas vidare i livet”? Vilka alternativ finns det just nu för att göra det? Och när kommer dagen när jag måste bestämma mig?
******************
När jag läser det jag skrivit ovan så innehåller det några ord som jag när jag coachat uppmanat folk att undvika. Nämligen orden: “borde” & “måste”. Dessa ord vill jag undvika och helst välja bort helt. De kan ersättas med “jag vill”, “jag ska” eller “jag väljer”. Att använda orden “borde” & “måste” innebär bara ett ok eller ett dåligt samvete och speglar faktiskt inte egentligen alls vad man själv vill utan ofta istället vad man tror förväntas eller vad man tror är lämpligt. När jag använder dessa ord tar jag inte heller personligt ansvar – det är ungefär som att använda ordet “man” – det blir mer diffust….
*******************
Okey, det var kanske en parantes – men de facto en iakttagelse kring hur jag formulerat mig….
Men… så vad vill jag då? Och… vad är det som gör beslutet svårt? Rädsla att fatta fel beslut kanske…?
Väljer att låna ett klokt citat för att spegla mina tankar kring vad jag ska göra framöver: En sak är viktig och grundläggande:
Min logiska sida säger att det kanske är dags att kartlägga:
1. Vilka alternativ har jag?
2. Vad innebär respektive alternativ? Konsekvensanalys?
3. När vill jag/behöver jag fatta beslut?
Mitt inre tillägger då: Hallå där!! Glöm inte bort att lyssna på ditt hjärta!!
