Idag har jag funderat en hel del på det där med hur länge man egentligen skall hålla på med saker. Att påbörja något är ofta rätt enkelt, men att avsluta är ofta betydligt svårare.
Vid första anblicken är frågan om hur länge man ska hålla på en fråga om “tid” och “tajmning”. Men när man funderar ett steg längre är frågan vidare än så. Det blir snarare en fråga som handlar om beslutsamhet och mod att våga genomföra.
Exempel: Det är enkelt att gå in i ett förhållande, att börja skriva en bok, att börja dricka kaffe/alkohol, att börja röka/snusa/äta godis etc. Men hur gör man för att i tid sluta med någon av dessa saker?
Som jag ser det kan det handla om två olika situationer:
Man kan sluta med något för sent – dvs hålla på för länge med något. Många av oss har säkert gjort detta! Jag tror att det är väldigt vanligt. Själv vet jag att jag stannat kvar för länge i kärleksförhållande och att jag också stannat kvar på en arbetsplats för länge. Och…vem har inte stannat uppe för sent på natten och inte kommit sig för med att gå hem i tid. I alla dessa fall, oavsett om det gäller “stora eller små beslut” så går ofta tiden och vi fortsätter i samma hjulspår eftersom allt snurrar på. Det krävs då ett aktivt beslut för att sluta eller avsluta. Många gånger känns det jobbigt att fatta beslut och att ta konsekvenserna därav därför fortsätter vi gärna som vi gjort tidigare. Det handlar i detta fall också många gånger om att våga byta riktning och släppa taget om något man tycker känns tryggt och invant.
Andra alternativet är att man slutar med något för tidigt – dvs inte håller på till man är klar. Kanske är detta lika vanligt? Man slutar innan man pluggat färdig, man tar inte sista tentan, man renoverar hela huset men spikar inte upp de sista listerna, man slutar lyssna på någon innan de talat klart etc. Denna punkt funderar jag på extra mycket just nu. Då funderar jag framförallt på vad som händer om jag slutar innan jag är helt färdig med boken, om jag åker hem innan jag är färdig här etc. Denna del handlar framförallt om att ha uthållighet att slutföra, att hålla ut till dess att man når målet och att ge sig själv tid till att genomföra hela processen…
*****************
När jag tänkte vidare kring vad det är som gör att vi har så svårt att hitta rätt tajming för att sluta med saker tänkte jag såhär.
“Varför kan vi inte bara hålla på till vi känner att vi är klara och sedan ta ett beslut om att sluta och sedan verkligen sluta? Hur svårt kan det vara??!!”
Kom fram till att det är denna “flerstegsraket” som gör det svårt. Vi måste:
1) Känna in när vi är färdiga
2) Fatta beslut om att sluta
3) Genomföra beslutet – dvs verkligen sluta
Denna process handlar ytterst om vårt fria val.
Min övertygelse är att om vi har bra kontakt inåt, att vi känner av vad vi själv känner, så blir vi också lättare medvetna om när vi är klara. Så…. om punkt 1 ovan är tydlig för oss tror jag att det blir lättare att fatta beslut och också genomföra det. För… om vi är helt och fullt övertygade om att beslutet baseras på det vi faktiskt känner innerst inne, vad vi vill i hjärtat, så blir det förankrat i oss själva. Det gör skillnad!!
PS. Allt man börjar med måste en gång avslutas. Kanske ska man fundera på hur många avslut/slut vill man bädda för framöver…?? Eller… blir en sådan tanke allt för begränsande? 😉
I dag är det inte lätt att skriva en kommentar. Du har uttömt dina beslutsprocessanalyser så det finns nästan inget att tillägga. Min erfarenhet är i alla fall att när ett avslutsbeslut är taget mentalt så är det ganska lätt och skönt att verkställa det.
Tack för din kommentar Lasse. Det är kul med feed-back! 🙂
Feed-back är inte bara kul utan viktigt för att få bekräftelse på att det man gör har någon betydelse. Utan feed-back kan man lika gärna lägga av.
Har upplevt det ibland och då är det dags för ett avslut.
PS Varför är det bara jag som ger dig respons på din blogg? Frågan ställs till mig, dig och alla andra som läser din blogg.
Har fått feed-back från flera – se exempelvis kommentaren nedan. Fast du är den som varit bäst på ge mig feed-back. Jag tackar för det! 🙂
En anledning till att folk inte ger feed-back kan vara att det inte är så många som läser den. Det är enbart ca 20 personer per dag – än så länge…
Jag kan bara hålla med om vad du skrivit och är nog själv ganska dålig på att båda göra färdigt och att avsluta i tid. Lite motsägande…
Jag är övertygad om att vi alla har svårt för båda dessa saker beroende på i vilken situation vi är. Som människor är vi inte perfekta – och det är helt ok – vi kan bara göra vårt bästa. Men… ju mer kontakt vi har med vårt inre desto lättare blir det att förstå oss själv och visa kärlek till oss själv.
Tänker på bilden”Stop holding on to what hurts and make room for what feels good”, om att sluta hålla kvar vid det som gör ont. Det är inte så enkelt. Sorgeprocesser tar tid, oavsett om det är en stor sorg eller lite “mindre”. Sorg har en tendens att äta sig fast – därför så viktigt att kunna byta “väg” och våga vara glad igen.(Med sorg menar jag även t ex sorgen över ett sprucket förhållande – inte bara “traditionell sorg”.
Är inte psykolog men av egna erfarenheter skulle jag vilja säga att det handlar om flera saker:
– Att acceptera att man har sorg och att det faktiskt är helt ok att känna sorg
– Att släppa ut känslorna
– Att släppa det som varit och gå vidare – och känna glädje.
Sorg är en process som tar tid. Den varar ofta mycket längre än vad omgivningen förväntar sig. Det sägs att skilsmässa är lika stor sorg som ett dödsfall så förringa inte sorgen efter ett sprucket förhållande. Det är som sagt helt ok att känna sorg…