3. Att resa

Jag tillhör den kategori människor som inte behöver resa så långt. Jag har varit den som alltid varit hemma medan barnens pappa rest runt i hela världen och gjort karriär. Det var en glädje att få vara hemma hos sina barn – det har jag alltid älskat. Fast till slut kändes det egna ansvaret för hus och hem och barn kombinerat med heltidsjobb som ganska tungt. Jag lämnade min resande man eftersom jag insåg att vi inte längre hade något kvar. Det var svårt att lämna med hänsyn till barnen, men jag hade inget val. Hade funderat i 7 år innan jag tog steget. Hade försökt med olika saker, allt från familjerådgivning till mer egentid tillsammans. Ingenting fungerade – skilsmässan var ett faktum.

Varför berättar jag nu detta? Jo, min tid och mitt liv kretsade kring hemmet och kring barnen. Det var det absolut viktigaste för mig. Resor var inte så viktiga. Jag själv var inte heller så viktig. För… allt detta fixande och trixande med hem och barn under så många år hade inneburit att jag till stor del fungerat som en ensamförälder. Tid att ta hand om mig själv fanns inte. Eller, som jag skulle formulera det idag, jag såg helt enkelt inte möjligheten att prioritera mig själv genom att göra andra val.

Nu har det gått 6-7 år sedan jag skilde mig och jag kan inte påstå att jag rest mer, även om barnen blivit större och jag haft möjlighet. Den resa jag påbörjade när jag skilde mig var snarare en inre resa. Behovet av yttre resor minskade därmed ytterligare. Så på 5 år har jag inte rest överhuvudtaget.

Men… tänker du kanske… hon är ju i Spanien nu. Klart att hon gillar att resa. Visst är jag i värmen i Spanien nu, men inte för att jag vill resa.

Orsaken till att jag är här är att det var dags att ta ett steg framåt för mig personligen.Det var dags att prioritera mig själv. Men varför Spanien? Ja, någonstans ville jag leva, “bara vara” och få tid att möta mig själv. Så varför inte i värme och sol? Hade besökt Spanien tidigare och gillade spanjorernas positiva sidor som jag då sett.

Så… därför är jag här!! Inte för att jag har en önskan om en yttre resa, att se världen. Anledningen är snarare att jag vill göra en en inre resa. En resa som syftar till att hitta mig själv och utforska min inre värld.

Låter det flummigt? Lugn bara lugn, jag är inte så flummig. Jag är ju en logisk civilekonom!!  🙂 Jag har genom livet levt till stor del i logikens värld. Men.. nu är det dags att bredda min inre världsbild. Min inre resa har börjat… Det är dags att börja använda alla delar jag har med mig i mitt inre… Frågan är nu bara: Hur gör man? Hur börjar man?