177. Om att följa sitt hjärta….

Efter gårdagens blogg har mina tankar spunnit vidare. Idag tog jag fram boken “Alkemisten” av Paulo Coelho. Minns att den bl.a. handlar om att följa sitt hjärta. Hittade följande citat:

“Varför måste jag då följa mitt hjärta? (frågar pojken)

“Därför att du aldrig kommer att lyckas tysta det. Även om du låtsas att du inte hör vad det säger kommer det alltid att finnas där i ditt bröst och tala om för dig vad du anser om världen och livet” (säger Alkemisten)

// “Ingen kan undfly sitt hjärta. Därför är det viktigt att du är uppmärksam på vad det säger.” (säger Alkemisten)

Vi har alla drömmar om vad vi skulle vilja göra men ofta är de villkorade såsom “Om jag hade mer pengar skulle jag…” eller “Om jag hade mer tid skulle jag…..” Men, vad gör vi med idéer och drömmar som ständigt pockar på?? Fortsätter vi att putta undan dem – och gör som vi brukar – eller som det förväntas – av plikt som goda medborgare?? Ber vi hjärtat vara tyst?? Står vi istället ut, väntar och hoppas att saker och ting ska bli bättre… eller hoppas vi att ett mirakel ska ske och en chans ska öppnas av sig själv…??

Ofta är rädslan stor – det känner åtminstone jag. Framför allt när det handlar om stora livsavgörande beslut som gör att vi tvingas gå ut på helt okänd mark (t.ex. att skilja sig efter långt äktenskap). Att våga göra något vi aldrig har gjort förut kan vara rätt skrämmande. Klarar vi det? Kommer det att fungera? Vad kommer det att leda till på sikt? osv.

Sedan finns också rädslan för vad andra ska säga och tycka. Rädslan att bli kritiserad av vänner och bekanta – och inte minst “drabbas” av allas välmenande råd (som ofta väcker vår egen osäkerhet).

Sist men inte minst är rädslan för att bli utan pengar också stor. Den styr oss många gånger mot logiska beslut – och leder till att vi inte vågar följa våra drömmar.

Dessa tre faktorer sammantaget gör ofta att vi inte kommer loss – att vi inte gör det vi egentligen vill – att vi lägger våra drömmar “på hyllan” så länge…

Men… saker som vi drömmer om, som “pockar på” och som vi ofta tänker på – när ska vi börja förflytta oss mot dessa?? Är det ok att “parkera” dessa drömmar och tänka “det gör jag när jag gått i pension”??

På Facebook – och på många andra ställen – passerar många kloka citat förbi oss hela tiden. Vi är många som håller med om dessa klokheter – men vågar vi egentligen själv leva efter dessa?? Ja, när det gäller mindre saker tror jag att de flesta av oss kan vara modiga och leva efter andemeningen i citaten – men… när det gäller avgörande och stora beslut i livet – vågar vi följa våra drömmar då?? Vågar vi släppa taget helt – och ge oss ut helt i det okända…?? Vågar vi kasta oss ut – utan att veta var vi landar?? Vågar vi….??

Jag tror att det är möjligt känna rädslan – men att våga ändå. Vem vet – kanske är det först när man tagit ett första steg i en ny riktning som man kan se att det öppnar sig nya möjligheter?