Nu när jag är på plats i ett boende som jag tror kan bli mitt hem i 6 månader framöver så inser jag att jag är ganska trött. Har sovit en hel del på sistone. Både på nätterna och under siestan. Behövde nog vila lite efter allt flyttande…
Inser att jag inte längre har klart för mig vad jag ska göra nu. Tidigare la jag en hel del tid på att leta lägenhet, nu är tiden min att disponeras i princip hur som helst.. Väldigt få “måsten”…
Har kommit tillbaka in i ett bara-vara-mode, ungefär som när jag kom hit ner i mars/april. Tempot har gått ner betydligt, från lågt till lägre.. Haha.. ja tro det eller ej, men det är faktiskt möjligt.. 😉
Min tanke när jag åkte hit var att lära känna mig själv bättre och att få klarhet i vad jag vill framöver. Innan jag lämnade Sverige var tempot högt och i ärlighetens namn hann jag bara fundera på VAD jag skulle göra här – jag tänkte överhuvudtaget inte alls på HUR detta skulle gå till.
Insåg när jag kom hit ner att det kunde vara smart att börja med att stanna upp – att “bara vara”. När man vågar “bara vara” kan man gå in i sig själv. Fundera på det som varit, på vad som gått bra i livet och vad som gått mindre bra, vilka lärdomar jag har fått med mig. Jag kan också möta mina rädslor. Mindre kul, men likaväl viktigt att våga göra det. Slutligen har jag också velat vara utan att tänka. Att låta tankarna passera till dess att de tystnar och sinnet blir stilla… Allt sammantaget innebär att jag lär känna mig själv och blir mer medveten….
Men.. frågan är då hur länge jag ska stanna kvar i denna fas? Hmm… jag tror att jag behöver vara i denna ett tag till… ja, kanske rentav resten av mitt liv…. 😉
When you have been in a hurry for a long time, you need to stop and wait for the soul to catch up…
– an old Chinese saying
Att som omväxling låta saker komma till mig istället för att jaga dem. Hamnade ju i jagande av lägenhet här ett tag – och det kändes inte som ett trevligt koncept. Bättre att vänta till saker och ting kommer till en. Fast… omgivningens tryck är hårt. Jag kände allas tankar om hur konstig hon är som inte bara hyr en lägenhet. Varför flyttar hon runt så mycket? osv. Jag lät denna yttre stress påverka mig – fast jag egentlien inte ville det. Människors välvilja kan ibland skapa ett hårt tryck. Det gäller att släppa omgivningens förväntningar. Lärdom igen… Yttre trycket fick mig bara att springa och jaga ytterligare. Först när jag släppte allt och inte såg någon lösning så dök den helt plötsligt upp – från helt oväntat håll!!
Nej, det inre pockar på min uppmärksamhet nu. “Lyssna på mig!” säger mitt inre. “Känn efter hur din kropp känns, känn efter hur du känner dig, iaktta dina tankar, vad vill du just nu i detta nu?, strunta i framtiden, lev i nuet, det är stort, det är lugnt, det är livet…” Funderar på vad detta egentligen är. Tror att det handlar om att jag måste “vänta in min själ”. Känns som att jag sprungit ifrån den ett tag…
Men då kommer den inre kritikern och säger: “Vad har du gjort idag egentligen?” “Ingenting, du har inte ens tagit en långpromenad som du sagt att du ska göra varje dag.”
Nej, väldigt låg aktivitet här just nu. Och… släng dig i väggen inre kritikern!!! Jag kommer att vara i den låga aktivitetsnivån så länge jag behöver… till dess att min själ hunnit ikapp…