Ser många unga par här. De unga tjejerna som svänger med sitt långa hår och som är mycket feminina i högklackade skor och med vackert skurna klänningar. De är ute och går med sina pojkvänner och man ser att tjejerna verkligen trivs med att vara kvinnor. De är ljuva, små, smala, nätta och pimpinetta. De är medvetna om sin kvinnlighet och spelar också på den. Ja, jag ser dem som urtypen för det som vi brukar benämna som kvinnligt.
Själv är jag lång, bredaxlad, ser längre ut än vad jag är (!), mer kraftigt byggd än genomsnittet, mer kurvig än genomsnittet, halvkort hår, inga långa vackra ögonfransar eller naglar, osminkad, självständig, drivande, stark (oftast), ledande osv.
Funderat en del på var min kvinnlighet egentligen sitter… Hmm…. Är i och för sig utrustad med kvinnliga attribut såsom byst och kvinnlig “nederdel” men i övrigt….? Är det verkligen bara i dessa delar som min kvinnlighet sitter?
Om vi backar bandet så sa Simone Beauvoir en gång i tiden att: “Man föds inte till kvinna, man blir det”. Att kvinnligheten således är en social konstruktion. Hmm.. ja det kan man diskutera… Oavsett hur det är med den saken så tenderar vi i vårt samhäle att vilja placera in människor i olika kategorier. Kategorin kvinna bygger på en person som besitter vissa yttre attribut och egenskaper. Förväntningarna i vårt samhälle är rätt snäva, tycker jag. Måste en kvinna verkligen vara liten och nätt? Måste hon vara omhändertagande och till lags? Har funderat en del – och undrar varför den form av kvinnlighet som just jag besitter inte uppskattas på samma sätt som den lilla nätta väna kvinnotypen…? Varför värderas viss kvinnlighet som bättre än någon annan?
Jag förstår ju några spanska ord vid det här laget. Ofta när jag får förbi några gubbar/killar som sitter i skuggan utmed strandpromenaden kan jag höra deras kommentar när jag går förbi. Det tror inte att jag förstår när de säger “alta” . Si, si, jag är lång i förhållande till damerna här – och i förhållande till flertalet herrar också. Kanske är det något skrämmande i det för en liten kort man eftersom så många väljer att kommentera – eller är det bara för att de ser mig som väldigt avvikande…?
Nåja, det gäller att vara stark – och vara nöjd sig själv och den kvinnlighet man besitter!! I detta samhälle i södra Spanien ställs detta verkligen på sin spets för min del… Fast… jag är medveten om att vad andra säger eller tycker handlar faktiskt om dem – inte om mig…
Hursomhelst… i min jakt efter att älska mig själv och den kvinna jag faktiskt är har jag nu funderat fram och tillbaka. Har kommit fram till att jag visserligen inte är liten och pimpinett, men… jag är åtminstone passionerad – och har precis som Julia Roberts riktigt långa ben!! Det är väl kvinnligt…?? 😉
Du är en kvinnlig kvinna! Det finns många definitioner på kvinnlighet. Att vara ett våp t ex – är INTE kvinnligt – det är bara våpigt. Du och många som liknar dig (både till sätt och utsende dvs lite mera nordisk “valkyria”) har all anledning att vara stolta. Det är viktigare att vara “en tänkande människa” än att låta sig begränsas av någon fånig köns-stereotyp.
Tack Monika! <3 Fast... det där med Valkyria får jag nog slå upp. Låter lite krigiskt!! 🙂
Valkyria: Nordisk,ståtlig och stark gudinna. Krigare
Tack Monika! Gudinna.. Hmm…. det låter spännande!!
Det finns kvinnor som inte klarar sig själv och det finns kvinnor som klarar sig på egen hand 🙂
🙂
Alla som är födda med samma attriubt som du är kvinnor (om de inte ändrar sitt kön). Det som skiljer kvinnor från varandra är gener, levnadssätt, utbildning, miljö mm. I stort sätt alla kvinnor under 25 är attraktiva att se på, de ska ju se till att människorna på jorden förökar sig. Många kvinnor fortsätter att vara attraktiva oavsett längd och kroppsbyggnad. Var inte orolig du hör till dem liksom min livskamrat. Den inre skönheten är ännu viktigare.
Allt jag skrivit om kvinnor gäller förståss även män. Skillnaden är att de är födda med andra attribut.