82. Mod att leva…?

I Spanien ser jag varje dag vad vi i Sverige skulle betrakta som “farliga saker” som de vanliga spanjorerna gör hela tiden:

• Jag ser när man baxar in alla 4 barnen, mamma, pappa – också farmor förstås -i den vanliga bilen och kör iväg. Inga bilbarnstolar och inga bilbälten.
• Två eller fler på en moped är vanligt förekommande. Oftast har den som kör hjälm, men den/de övriga brukar bara hoppa på och åka med en sväng. Någon hjälm till dem finns ju inte att uppbringa…
• Rider gör man mitt i trafiken utan hjälm och utan säkerhetsväst – och utan säkerhetsstigbyglar.
• Cyklar gör man oftast utan cykelhjälm.
• Barnen tillåts leka fritt och busar mycket utomhus. Betydligt vildare än barn i Sverige. Inga hjälmar eller skydd så långt ögat ser.
• Barnen åker med i båt utan flytväst.
• osv

I Sverige vidtar vi en mängd olika åtgärder för att uppnå en hög säkerhet. Vi vill undvika olyckor, sjukdomar, katastrofer – ja, vi försöker förebygga det mesta. Läste för några år sedan boken “I trygghetsnarkomanernas land” av David Eberhard. Intressant och tankeväckande. Här på plats ser jag tydligt med egna ögon skillnaden mellan Sverige och Spanien. Det Eberhard skrev i sin bok blir tydligare.

Ja, det finns en tydlig skillnad i sättet att förhålla sig till risk. Spanjorerna förefaller leva på ett annat sätt – det verkar som att man lever mer utan rädsla för att saker och ting skall gå fel. Känns inte som att riskmedveten är i fokus här.

I Sverige blir vi i vår iver att eliminera alla risker mer riskfokuserade. Tänk om något går fel. “Det finns ingen bilbarnstol i denna bilen, nej då kan vi inte åka med.” (Då är jag ingen god förälder om vi åker utan bilbarnstol) Alla larm om vilken mat som är farlig. Hur många koppar kaffe man ska dricka om dagen, hur mycket vin man ska dricka eller inte dricka, allt som skall vara pastöriserat eller giftfritt, larmrapporter om vad som är cancerframkallande osv. OBS! Jag säger inte att detta är fel, jag tror bara att allt detta sammantaget skapar något i våra huvuden – en rädsla – och kanske också en falsk trygghet.

För sanningen är den att det är farligt att leva… ja, det är en risk att stiga ur sängen på morgonen. Men för att leva fullt ut måste man våga ta risker ibland! Att leva med fokus på att eliminera alla risker i våra liv är begränsande – i tanken. Det skapar faktiskt en rädsla för att saker och ting kan gå fel – och jag tror att det blir en begränsning när vi skall leva våra liv.

Har själv känt tydligt att jag har förutfattade meningar med mig som svensk. Jag märker det särskilt när saker avviker MYCKET från det som gäller i Sverige. Tankar som “kan man göra så?” har flugit igenom mitt huvud åtskilliga gånger. Det är nyttigt att se att det faktiskt går att göra på olika sätt. Den svenska modellen är INTE den allena rådande. Det fungerar faktiskt utmärkt att göra på andra sätt! Allt måste inte vara perfekt – eller på ett viss sätt – det kan funka ändå!!

Så… utifrån vad jag sett här nere funderar jag på:

Vad är det som säger att den svenska trygga riskeliminerande livsstilen är bättre? Vad är det som säger att Sverige sitter inne med “rätt svar”?

Nej, tänk om mod att leva fullt ut och en frihet från rädsla faktiskt ger en bättre livskvalitet – och ett friare sätt att leva sitt liv? Ja, tänk om det spanska sättet att tänka och förhålla sig till livet faktiskt är bättre..? Det tål att tänka på…

“Take risks: If you win, you will be happy; if you lose, you will be wise.”
– Unknown –