Fick en kommentar från en mycket vänlig och välmenande vän som läst min blogg. Den löd såhär:
Jag tror att du behöver någon ordentlig uppgift som skingrar dina negativa tankar som poppar upp ibland…
På den vill jag svara:
Har tidigare provat det där med “att göra” för att slippa tänka. Det är inte rätt väg just nu. Tror att det är bra att gå igenom en fas där man funderar och reder ut gammalt som legat och grott. Det du kallar negativa tankar, det ser jag som möjlighet till utveckling. Jag får genom att titta på dessa saker en chans att lära känna mig själv bättre. Jag låter det gamla komma fram – det som jag tidigare sopat under mattan. Jag känner in vad jag känner, stannar kvar i känslan och funderar på vad som ligger bakom. Jag tillåter mig att känna mig ledsen, arg eller vad det nu kan vara… Då kan jag sedan släppa det som varit och gå vidare – utan att ha med mig dessa gamla “surdegar”…
Det är inte farligt att känna efter eller att lägga tid på att fundera. Det är inte heller farligt att känna sig lite låg eller ledsen ibland. Tvärtom är det rätt mänskligt…
Det finns en myt om att det är farligt att tänka för mycket. Jag har fått höra av andra. “Det är nog inte bra att du funderar för mycket, alldeles ensam därborta.”. Jag har lite svårt att förstå det synsättet. För mig är det tvärtom viktigt att fundera, att våga lyfta på gamla stenar – att se på det gamla som ligger därunder. Det hjälper mig att få ett perspektiv på det som hänt tidigare i mitt liv, det hjälper mig att förstå varför jag känner som jag känner och varför jag reagerar på det som jag reagerar på. Det hjälper mig också att få klarhet i var jag står idag och det ger mig chans att lära av det som hänt och utvecklas vidare som människa.
Om jag istället när gamla (negativa) känslor kommer upp snabbt går vidare och istället börjar på ett nytt projekt, vilket jag är expert på och har gjort hela mitt liv, dvs flyr in i något nytt att göra, så utvecklas jag inte personligen. Visserligen håller det mig sysselsatt (och visst ser det bra ut utåt sett) och jag kan förvisso lära mig några nya färdigheter i den yttre världen, men det blir för mig personligen enbart en tillfällig lösning. Det blir som att laga hålet i en vattenslang med ett litet plåster. Det håller tätt ett tag, men det blir snart dags att sätta på ett nytt (gå in i ett annat projekt och göra). För mig innebär detta “görande” ett ständigt sopande under mattan av det jag egentligen känner. Det ger möjligen saker för mig i det yttre, men det inre glöms oftast bort i sammanhanget. Detta “görande” innebär för mig att jag hålls sysselsatt i det yttre så jag slipper tänka och känna…
För mig är min utveckling som människa viktig (och då tänker jag inte på att jag vill ta fler certifikat eller examina – utan på min personliga utveckling) Därför är det för mig smartast att inte fortsätta med taktiken “att göra” eller ständigt gå in i nya projekt. Jag väljer istället att “bara vara” och ta chansen att stanna upp och fundera. Jag tror att detta ger mig personlig utveckling eftersom jag lär känns mig själv bättre. Det är viktigt och intressant för mig!
Fast… det är mitt val – ingen sanning… Andra val är naturligtvis också okey. Ingenting är bättre eller sämre.. bara olika… 🙂
PS. Sen vet jag att livet naturligtvis är en kombination av “att vara” och “att göra”. Fast.. där jag befinner mig just nu har jag möjlighet att välja “att vara” – åtminstone en viss del av min tid här… För… jag gör faktiskt en hel del saker här också… 🙂
