Är kvar på berget. En liten “sill” sitter i taket ovanför sängen. Visste inte att dessa kan klättra upp och ner i taket. Varje dag lär man sig något nytt!! 🙂
Känner en inre trötthet och ledsenhet. Är villrådig. Luften har gått ur mig. Jag försöker hitta fotfästet igen. Andas och funderar. Ber en bön till universum om att visa mig vägen vidare… Vart är jag egentligen på väg under denna resa? Vad vill jag framöver? Vad vill jag egentligen i livet? Ja, de stora frågorna dyker upp i mitt huvud. Det som hänt triggar igång hela frågebatteriet.
Tidigare har jag kunnat bara vara. Jag har haft TILLIT. Denna är nu försvunnen. Känner mig ensam och utelämnad. Som den där barkbiten flyter jag runt i vattenströmmen – fast utan tillit till att jag flyter vidare på ett bra sätt…
En bieffekt av att bara vara här på berget är att jag valt att sola 1-2 timmar om dagen de tre senaste dagarna. Så nu börjar jag faktiskt anta en brun färg över hela kroppen. Det får mig att se på mig själv på ett annat sätt. Ska erkänna att det är många år sedan jag solat. Har inte varit så viktigt de senaste åren. Jag har varit bra ändå – även om jag inte varit solbränd på hela kroppen.
Nu är jag helt plötsligt pepparkaksbrun. Hmm… det hade jag inte planerat…
Önskar dig en härlig dag!! Ta vara på dagen idag – oavsett väder och vind. Låt inte det yttre (läs: vädret) fördärva dina tankar och känslor i ditt inre!! Haha.. så kul att jag skriver detta – för detta är precis det jag själv jobbar med nu. Den inre känslan och vår inre balans är värdefull. Det gäller att vi tar hand om den. Den kommer ibland naturligt – ibland får vi fokusera och bli medvetna för att kunna bibehålla denna – så att vi inte låter det yttre fördärva vår inre balans…
Nu tänkte jag gå ner till stan. Börjar direkt på morgonen med detta – innan det blir för varmt. Lev väl!! <3