Ibland blir jag ledsen. Det är när jag inser att de som vill väl och de som har ett gott hjärta faktiskt inte är vinnare i denna hårda värld. Vad beror då detta på?
Min ene son sa en gång att:
“Det är så konstigt att i alla filmer så vinner alltid de som är snälla och goda – men så är det inte i riktiga livet. Där vinner alltid de som är smarta, de som luras och är bra på att ta sig fram. Varför är det så?”
Ja, vad svarar man som mamma på det?
Jag var med om en sådan situation igår. En situation där jag var för snäll, där jag blev manipulerad till förvirring och där jag till slut gav upp istället för att stå på mig fast jag faktiskt hade rätt. Efter händelsen kändes det som att någon mixtrat med min hjärna – jag kände mig förvirrad. En stund senare kände jag mig enbart överkörd. Det kändes inte alls bra.
Varför spelar människor med i detta? Kanske finns det en rädsla för att vara sig själv? Kanske finns det en rädsla för att tappa ansiktet eller att erkänna att man har fel? Kanske är det viljan att skapa pengar (få hög status, kunna resa och köpa materiella ting) som är så stark att man är beredd att vara hård och kall för att ta sig fram?
Följdfrågorna blir:
– De människor som vill väl och som är ärliga och snälla – var finns de?
– Kan vi människor inte bättre än såhär?
Jovisst, jag vet att dessa ärliga och snälla människor finns. De finns ofta i det lilla. De syns inte alltid i vårt samhälle – de är inte normen. Det är framförallt inte de som slår sig fram och lyckas bäst i vårt samhälle.
Frågan är när vi ska börja se att allt vi gör mot varandra faktiskt skapar vår värld? Den hårdhet, den manipulation och den vilja att ta sig fram genom att köra över andra människor – detta skapar sammantaget vår värld. Vi skapar genom ett sådant agerande en hårdare och kallare värld. En värld av separation där avståndet växer mellan människor. Det blir en värld av konkurrens där man inte kan lita på varandra. Är det en sådan värld vi vill skapa? Kan vi människor inte bättre än så…?
Ja, jag känner mig ledsen. Efter händelsen igår kände jag mig nästan som en alien på denna jord. Jag passar inte in i detta hårda och kalla – och ärligt talat tror jag inte heller att jag VILL passa in i det…
Det är bara att inse:
Vi människor behandlar inte den planet vi bor på med kärlek och respekt.
Vi människor behandlar inte heller varandra med kärlek och respekt.
Så…. var finns hoppet för mänskligheten? När ska vi börja fundera på vilken värld vi tillsammans vill skapa?
Min förhoppning: Kanske kan det bli modernt (eller norm) att vilja väl och att ha ett gott hjärta? Om dessa egenskaper ses som vägen till framgång tror jag att vi kan skapa en bättre framtid både för vår planet och för mänskligheten…
Det är mycket svårare men modigare att vara stark genom sårbarhet och att vara känslig än att använda sig av de spel som de som tycker det är bättre att köra över ägnar sig åt (eller nåt, varför man nu gör det). de spelen beror oftast på ett slags normtänk, dvs att det är enklare att bara surfa vidare på de vågor de skapar av ja, medveten eller omedveten ignorans mot andra mer uppmärksamma och sårbara vis. Men man blir ju så rörd och stärkt så fort någon vågar visa eller ge sårbarhet eller försöker förstå istället för fördöma andra människor i förhand. Man ska inte underskatta kraften i det jämfört med det arroganta.. Din son kanske förhoppningsvis även kommer märka det, genom erfarenhet av att välja sin egen kraft och sanning oavsett korrupta metodiker som uppstår när man dömer utåt istället för uppmuntrar och bejakar vad man tror på är sant och sitt eget perspektiv, och de som använder sin energi åt att se det hos andra. det är liksom inte bara en klyscha, man får mod och kärleksfullhet av det.
..så fort man inser det så har man faktiskt mer (känslig & sårbar) styrka att ge till världen än 100+ arroganta motsatta praktiker ;).. så det finns allt hopp. bara att läsa det här inlägget ger en hopp och inspiration 🙂
Tack Benny för uppmuntrande ord. Härligt att höra att det finns fler därute som ser detta! Det ger hopp inför framtiden! 🙂