212. Att verkligen se varandra…

sverigeDet är mer än 2 år sedan jag gjorde min långresa och bodde 7 månader i Spanien. Man anpassar sig tillbaka till svenska förhållanden igen. Idag fick jag dock en aha-upplevelse. Det hände något som verkligen belyste skillnaden mellan Sverige och Spanien. En fråga om att verkligen se varandra…

Jag stod i kö på Systembolaget, Ja, det var måndag och bara en kassa öppen. Efter mig stod en stressad äldre man som nästan stod och hoppade. Efter honom stod en man i min ålder. Jag betalade och mannen som stod två steg bakom mig hamnade bredvid mig när vi packade flaskor.

Han tittade på mig och sa något och jag svarade. Väl utanför dörren bytte vi några ord. Han sa att jag såg glad och trevlig ut och att han gärna vill träffa mig. Om jag inte var upptagen, la han till.

Tilläggas bör att denne man i kön på Systembolaget var helt nykter. Ja, ni läste rätt. Han var varken full eller berusad. Ändå pratade han lättsamt och gav mig till och med en komplimang. Men… framförallt så såg han mig.

Pin_Flaggor_Sverige_SpanienNär jag gick hemåt funderade jag mycket. En känsla av deja-vu dök upp. Det var trevligt att uppleva att någon ser en. Kände igen den där känslan. Så var det i södra Spanien. Människor såg en. Man fanns.

Missförstå mig rätt – visst finns jag även i Sverige, men på något vis går vi människor förbi varandra här. Vi ser inte varandra. Möjligen ser vi det yttre – men vi är inte så närvarande i nuet att vi verkligen kan se eller möta andra människor. Vi springer ofta bara förbi varandra. Vi är på väg. Vi ska vidare. Vi har bråttom. Det känns därför som att avståndet mellan människor är så mycket större i detta land.

Mötet med mannen i kön fick mig att längta till Spanien. Till en annan stämning där man verkligen möter och ser varandra. I det lilla.

Och…. det jag talar om handlar inte flörtande eller raggande. Nej, jag menar det vardagliga mötet mellan människor. Den där värmen som uppstår när man möter något och det känns vänligt och trevligt. Som att möta någon annan med öppet hjärta… någon som är där…

hjarta

Jag insåg också att jag inte fått någon vänlig kommentar från någon för mig främmande man, eller person överhuvudtaget, sedan jag kom tillbaka från Spanien. Den vänligheten verkar inte vara utbredd i Sverige – eller…. den är åtminstone inte så vanlig. I Spanien var den mycket vanlig. Jag som medelålders kvinna möttes av vänlighet och komplimanger… ofta… Det verkar inte ske i Sverige på samma sätt…

Saknar denna värme människor emellan. Kanske skulle man bo på en plats där människorna var mer närvarande och mer vänliga mot varandra. Frågan är bara var denna plats finns..?

4 Replies to “212. Att verkligen se varandra…”

  1. Jag förstår vad du menar… det är många som hela tiden är på väg nånstans, och alldeles för upptagna för att lägga tid på något så trivialt som att möta främlingar.

    Men, ett klokt citat som har etsat sig fast i mitt inre… Life is about the people you meet, and what you create with them.. so go out and start creating..”

    När ska du träffa honom?

  2. Ett bra citat – för visst har vi alla själv ett val hur vi vill förhålla oss i varje situation. 🙂

    Men för mig handlar det framförallt om i vilken “trädgård” vi vill växa. För… även om vi gör våra egna val där vi befinner oss så påverkas vi ändå i viss mån av vår omgivning…

    Jag tänker såhär: Vill vi befinna oss i en hård karg asfaltvärld eller finns det vänligare platser där vi kan trivas bättre eller växa på ett bättre sätt?

    Nej, inget möte planerat Camilla…

  3. Fantastiskt citat! Du har så rätt i det du skriver. Jag var med om något liknande förra veckan. jag sitter på tåget och läser när tjejen (omkring 30/ungefär samma ålder soom jag) på sätet mittemot mig plötsligt säger “vilken förtjusande blomma du har i håret! en så härlig (klarröd) färg och den passar dig perfekt! ville bara säga det 🙂 ” varpå hon reser sig och går av. Sådana här händelser värmer! Kostar bara några ord men gör så stor skillnad.

    • Tack för att du delade med dig av denna historia. 🙂 Ja, de små sakerna i vardagen har faktiskt stor betydelse. Det ÄR härligt med ärlighet, uppriktighet och vänlighet. Det värmer och känns bra i hjärtat! Så låt oss bidra med detta i det lilla och hoppas på att det kan sprida sig. 🙂

      PS Kul att du hittade till min blogg. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*