171. Nytt läge…

“Vi flyter fram som i ett vattenflöde, i en flod eller bäck. Framåt, framåt, ibland fort, ibland långsamt… Då och då stannar vi upp när någon sten eller kvist förhindrar oss att komma vidare…. men efter ett tag kommer vi loss och flyter vidare igen… “

Sätt gärna på lite musik innan du läser bloggen nedan:

***********************

Är nu på plats i nya lägenheten. Hann packa upp kök och sovrum men sedan åkte jag på en bacill. Bacillen anlände den 21 december på kvällen. Precis då Maya-folket angivit att välden skulle gå under och en ny era skulle inledas. Den nya eran blev för mig en förkylningsomgång – och en rejäl sådan! Höll mig på benen t.o.m. julafton men sedan blev det 3-4 dagar i sängen – rätt däckad…. Insåg att det finns fördelar med att vara sjuk i mellandagarna – man har åtminstone en del rester kvar i kylen… Levde på ägg och sill och risgrynsgröt och det överlever man rätt väl på!! 😉

Igår kände jag mig så pass bra att jag kunde hålla huvudet uppe och då låste sig mitt knä så att jag fick åka in till akuten. Hela dagen där och väldigt ont. Hade tur, de fick det på rätt plats igen och jag slapp vidare behandling. Ja, fick smärtstillande men är inte glad för att ta tabletter. Känns ok nu, klarar mig nog utan!

***********************

Så.. nu sitter jag här i min halvt möblerade lägenhet. Vardagsrummet är tomt sånär som på min stereo. Skänkte alla vardagsrumsmöblerna till sonen. Tyckte det var en god idé när jag åkte i mars – och jag ångrar det inte – men jag inser att det kommer att krävas kreativitet, initiativ, en mängd beslut och pengar för att skaffa nya möbler. Får nog ta lite tid – så att det blir möblerat utifrån vad jag vill – inte utifrån att jag MÅSTE ha möbler på plats…

Hostar och snörvlar fortfarande och är lite försiktigt i belastning av knät – men livet börjar återvända. Känner mig nästan som Simon & Garfunkel i låten – groovy…

Ja, förkylningen fick mig att “bara vara”. Kartongerna som är kvar – de får stå där de står. Inte vandrar de iväg av sig själv… 😉 De möbler som finns, de finns… de andra får komma på plats efterhand…

Ja, ibland ser livet till att vi tvingas stannar upp där vi åker fram i vattenflödet… Då får vi chansen att fundera och “bara vara”.  Så…. “Slow down – don’t move too fast…”