Det är varmt, mycket varmt. Någon pratade om 40 grader, saknar själv termometer så jag vet inte exakt. Men.. det är tillräckligt varmt… för att det ska kännas mycket varmt…
Så… idag blev det premiär. Jag tog ett första dopp i havet. Ja, ni läste rätt, det första!! Här har jag varit i södra Spanien hela sommaren utan att bada i havet. Jodå, jag har badat i pool några gånger, men det har bara inte blivit av att jag tagit ett dopp i havet. Det har inte känts så viktigt.
Nu när det är så fullt med folk på stränderna och när sanden/småstenarna på stranden är så upphettade att det ångar av värme underifrån, nej, då har det helt enkelt inte känts så intressant att lägga sig och steka sig i solen tillsammans med alla andra. Har provat ligga där någon gång men känt mig som en köttbit på en täljstensplatta (Kanske minns någon av er dessa som var moderna på 90-talet, vill jag minnas). Man känner sig nästan kokande inne i kroppen…
Jag är inte här för att ligga på stranden. Att ligga på stranden kan man ju göra var som helst i världen, när som helst… Nej, jag är här för att leva och för att “bara vara”. Det är allra viktigast. Och… tänk så många intressanta spännande möten med människor på olika caféer som jag haft istället för att ligga och svettas på stranden under denna sommar.
Hursomhelst, det har varit väldigt varmt här ett par dagar nu. Det är en “ola de calor” – det vill säga en värmebölja. Pratade med en man från Madrid igår som sa att här är mycket varmare än i Madrid. På pappret stämmer det inte. I grader räknat är det oftast betydligt högre temperatur i Madrid. Men i Madrid är värmen torr. Här är den fuktigt. Det är som att gå omkring i en bastu… Upplevelsen av värmen blir helt enkelt annorlunda.
Så… idag gick jag för en gångs skull ner till playan och pressade in mig tillsammans med alla andra på stranden. Jag var kokhet redan när jag kom ner även om det bara är en promenad på 10 minuter. När jag la mig på den kokheta stranden kändes det som att jag blev överhettad direkt. Det var bara att gå ner till strandkanten och ta ett dopp. När jag kom ner dit var det massor av barn med håvar och hinkar som skulle fånga medusas (maneter). Maneterna här är pyttesmå jämfört med de jag har sett i Sverige. De är små och rödbruna, men de lär brännas rejält. Det är flera personer som visat upp sina brännmärken för mig. Det ser inte alls trevligt ut. Kraftiga stora sår kan det tydligen bli…
Brännmaneter eller inte. Jag stövlade ut i det ljumma vattnet, såg 3 brännmaneter men slängde mig oförskräckt i böljan den blå. Nöden har ingen lag, jag var enormt varm och överhettad!! Det var bara att köra på – att “go for it”!!
Blev ingen större simtur utan enbart ett par simtag under vatten och sedan upp igen. Brännmaneterna höll sig på behörigt avstånd.
Kan inte påstå att det svalkade så mycket. Vattnet i havet var varmt och när jag kom tillbaka upp dit där jag låg kände jag mig nästan lika varm igen. Låg ca en timme på stranden och tyckte det var för varmt för att vara behagligt – sedan var jag mer än nöjd.
Gick hem och tog en kall dusch. Måste säga att denna min tidigare taktik, att gå hem och ta en kall dusch i värmen emellanåt, faktiskt fungerar bra som avsvalkningsmetod. Men.. jag kan inte kalla duschen för iskall. Kallvattnet här är inte alls så iskallt som i Sverige. Men… svalkar gör det i alla fall bättre än ett dopp i havet…
Jaha, så var det avklarat, premiärdoppet i Medelhavet – den 22 augusti. Det är så många tidigare som frågat och undrat om jag badat i havet. Tänk så glada alla blir nu när jag framöver kan svara precis det som de vill höra: “Ja, jag har badat – och ååååhhh så skönt det var!!”
För jag har märkt att vissa människor tycker det är jobbigt att möta en sådan som jag – som gör som jag vill – och inte som alla andra. På frågan om jag badat svarar jag. “Nej, jag har inte badat i havet. Jag har det så underbart härligt i värmen ändå! Har helt enkelt inte haft lust.” Vet inte varför men det blir nästan lite provocerade för vissa människor. Kanske handlar det om att de inte får höra det de förväntar sig eller vill höra? Kanske beror det på att de sitter inne med förväntningar på vad man SKA göra när men befinner sig i värmen i Spanien? En sak är säker – det råder en viss form av konformitet i Sverige när det gäller vissa saker. En sådan konformitet är: “Är det sol och varmt ska man ligga på stranden och sola och bada.”
Appropå det så lyssnade jag på sommarprataren Henrik Dorsin och han tog just upp det där med den “svenska penalismen” som råder när det är vackert väder: “när det är fint väder så MÅSTE man bara vara ute”. Det vet alla små barn i Sverige!! Jag skrattade gott när jag lyssnade och han tog upp just detta. Känner verkligen igen detta…
Varför måste alla göra likandant? Varför är det inte bara ok att göra som man själv vill? Och… vad är det som är så provocerande i att man gör annorlunda än alla andra – att man inte följer majoriteten eller huvudfåran? Jag bara undrar…
Tänk bara om alla blommar velat se likadana ut eller velat vara likadana. Så tråkigt det skulle bli. Se bara på min vackra Hibiskus som inte skäms för att sticka ut – att vara illröd och lysande vacker i solen. 🙂
Men inte behöver du ligga och steka dig på playan bara för att ta en skön simtur i havet. Jag är själv badkruka men tog mig ett dopp och en simtur i juli när jag var nere. Håller temperaturen i sig i havet så kanske det blir repris i oktober.
Det finns en restaurang i grannbyn där man steker sitt kött på het sten. Ligger precis till vänster när man kommer ner till playan.