77. Katten på berget…

Besökte agencyn igår och fick besked att jag kommer att få tillbaka mina två månadshyror från ägarinnan till lägenheten. Förhoppningsvis i nästa vecka. Avgiften till agencyn får jag däremot inte tillbaka. Kändes som ett ok besked. Kostar mig lite – men hellre denna kostnad – än en dålig hälsa i en möglig lägenhet.. Så..  det känns rimligt ändå…

Så… det ekonomiska kring lägenheten med mögel ser ut att lösa sig. Sen är det förstås det där med det praktiska kring boendet framöver. Min prägling, min vilja att lösa problem och hela min kropp säger “Vad ska du göra nu då? Du måste fixa nytt boende nuuuu!!! Den 15 juli kommer snart – då måste du städat ur huset och lämnat. Skynda på nu!!”.

Ja, jag är tillbaka i det lilla radhuset på berget, högt upp med en fantastisk utsikt. Jag är lyckligt lottad som har en engelsk väninna som lånar ut huset till mig. Frågan är: Vad gör jag nu? Hur går jag vidare?

Det har varit många känslor den senaste tiden. Allt från en glädje och en övertygelse om att jag nu till slut har hittat ett bra boende som jag skulle kunna bo i under ett halvår – till en stor besvikelse, rädsla för min hälsa, rädsla för förlust av insatta pengar osv. Snabba beslut, obehagliga diskussioner med mäklare följt av en inre analys kring hur det kunnat bli så här, frågor om vad jag egentligen vill osv. Har känt för att strunta i allt och bara åka tillbaka till Sverige. Ja, det har varit väldigt många tankar…

En sådan känslomässig resa tar på krafterna. Tänkte faktiskt göra som katterna brukar göra – gå undan och slicka mina sår… Jag satsar på att ligga lågt ett tag. Har faktiskt detta lilla radhus i flera dagar till. Var nere i stan igår och handlade på mig en hel del mat. Kylen är nu full och jag kan överleva några dagar utan att behöva förflytta mig ner för berget.

Så.. nu är det dags att gå inåt och hitta tillbaka till min inre kärna igen. Dags att gå tillbaka till ruta ett. Dags att “bara vara”…