Jag är utbildad coach enligt ICC och allt vad det heter… Gick utbildning för många år sedan, innan coaching blev “en hype”. Det var en bra utbildning och en sak som fastnade särskilt för mig och som jag fortfarande drygt 7 år senare fortfarande minns väldigt väl var något som heter “den inre kritikern”.
Fick veta att vi alla har en inre kritiker. Hade påbörjat min inre resa men hade inte reflektera just kring detta tidigare. När man börjar lyssna inåt så inser man att det faktiskt finns en röst därinne som emellanåt anklagande kommer med synpunkter när man gjort något “mindre bra”. En röst som dömer ut det du gör.
Exempel: om jag tycker att jag gjort något eller sagt något som inte var perfekt så säger den inre rösten “men hur kunde du göra/säga så?” “hur dum får man bli?” “tänk om du kunde gjort/sagt såhär istället- varför tänkte du inte på det? osv.
Mitt boende
Ett exempel som jag kan ta är att jag sedan jag kom ner hit har flyttat runt en del. Det finns flera skäl till det. Jag bodde i en liten lägenhet först, sedan fick jag besök av son och flickvän och behövde större, det boende jag hamnade i var sedan upptaget osv.
Kände när jag kom ner hit att “nu upprepar sig det här med mina flyttningar”. Jag har nämligen av olika skäl flyttat en del även i Sverige innan jag kom hit ner. Upplevde också omgivningens oro för mig och kanske också känslan av att de tycker att jag är lite konstig som inte hyr något på längre tid.
Detta sammantaget har gjort att min inre kritiker kört igång och han har låtit ungefär såhär:
“Men kom igen, måste vi flytta nu igen? Suck! Varför kan du inte göra som alla andra och hyra något för hela den tiden du ska stanna? Så gör ju alla andra normala människor!! Då kunde du fått lugn och ro. Nu blir det bara rörigt och jobbigt att flytta runt alla sakerna? “Varför kan du aldrig bestämma dig? Shit, ja nu är det dags igen att packa. Hur många gånger ska du hålla på så här? “Varför ställer du alltid till det på detta viset?” osv”
Den inre kritikern
Som ni hör är min inre kritiker inte nådig. Han dömer mig hårt och skoningslöst och berättar för mig hur usel jag är. Han får mig att känna mig misslyckad, ja, som en riktigt, riktigt dålig människa.
Vad som är spännande är att han verkar ha tystnat nu. Förra gången jag flyttade sa han alla de saker till mig som jag skrev ovan. Denna gången försöker han säga några hemskheter till mig – men denna gången lyssnar jag inte. Ja, jag undrar nästan vart han försvunnit??!!
Att vara snäll mot sig själv
Saken är den att jag under min tid här i Spanien bestämt mig för att vara snäll mot mig själv. Så istället för att racka ner på mig själv, klandra mig själv för att allt inte blir perfekt (vad är egentligen perfekt?) så ger jag mig själv en klapp på axeln och säger lite kärleksfullt till mig själv:
“Okey, nu är det dags att röra på sig igen, men det är helt ok, det här har du gjort förr och klarat galant. Så det här fixar du enkelt. Det kommer att bli jättebra! Tänk så mycket du får uppleva genom att du får chans att bo på flera olika ställen under dessa 4 månader. Helt fantastiskt!! Tänk om du bara bott på ett ställe? Så mycket upplevelser hade du inte missat då!?? osv
Så… min inre kritiker ligger lågt nu. För när jag ger kärlek till mig själv – då får han svårt att hävda sig!
Hur ser det ut för dig? Har du en inre kritiker?
