Har tittat tillbaka lite i min blogg och inser att jag gått igenom olika faser när jag varit här:
1. Resa inåt
Under den första tiden var jag helt ensam. Undvek att prata med folk, satt mest och tittade ut över havet och andades. Gick långa promenader, läste Eckhart Tolle och försökte att vara helt i nuet. Tankarna snurrade och jag lät dem passera. Jag var i en “varva-ner-fas”. Jag tog inga initiativ till sociala händelser. Pratade spanska med folk men mest för att beställa mat eller fika.
2. Resa i det yttre
Sedan fick jag besök av min son och hans flickvän. Det var planerat och jättetrevligt. Min inre resa tog en paus och jag visade runt och vi turistade lite.
3. Resa inåt
Efter en dryg vecka åkte de hem och jag fann mig själv i en ny “ned-trappningsfas”. Jag gick mina långa promenader igen, andades och tog det lugnt. Det tog nog en vecka att komma ner till mitt “bara-vara-läge” igen.
4. Resa utåt
Jag flyttade sedan till ett litet familjeägt hotell som skulle vara en tillfällig lösning innan jag hittade nytt boende, men det blev en månad. Under denna tid har jag blivit mer öppen och det har dykt upp en hel del sociala evenemang som trillat över mig. Jag har också börjat blogga vilket har öppnat upp mina kontakter med er som läser.
Jag har valt approachen att likt en barkbit flyta fram i livets flod… Tar det som det kommer. Det känns bra. Frågan är om jag kommer att fortsätta med denna växelverkan mellan inre och yttre resa? Den är inte medveten, det är bara som det blivit…
Och…. vad sker under juli? Kommer jag att gå tillbaka till jobbet den 1 augusti? I så fall – är det möjigt att behålla mitt inre lugn och min inre kontakt i jobbet framöver? Kanske dags att börja blicka framåt, eller…?
Ja, det återstår att se… Tack för att du hittat till min blogg. Igår hade jag 78 besökare. Kul att ni vill läsa… <3
