Igår var jag på en tur upp i bergen igen. Funderar på att det kanske finns en mening med att alla människor jag träffar vill visa mig hus som ligger högt högt upp i bergen. (Där är fantastiskt vackert – kanske skulle man bo så??) Oavsett så får jag chans att utmana mig själv genom att möta min rädsla för höjder… Det är visserligen lite jobbigt – men inte helt fel… 🙂
Det var ingen fara att åka på vägarna idag – ja, ingen större fara i alla fall. Höll andan några gånger men klarade det med hedern i behåll utan att säga “lugnt, lugnt, långsamt..” vid upprepade tillfällen. Framsteg!! 🙂
Stup till vänster. Fast.. här är det lugnt – vägen svänger inte och vi åker inte mot stupet…
Rakt nerför mot stupet i kraftig lutning. Får hoppas att bromsarna tar som de ska..
180-graderskurvor hela vägen. Precis efter kurvan är det ett jättestup… Men ner kom vi!!
Känner igen vägen. Har inte hört at någon har kört ner för något stup i omgivningen. Troligen betdligt farligare att åka bil på careteran.
Du har säkert rätt Lasse! 🙂