Efter att det blev en diskussion med några vänner på Facebook om ett citat jag la in vill jag idag blogga på temat “att ta hand om sig själv”.
Citatet jag la in på Facebook var:
”The world is an open place with endless opportunities. Wherever you choose to go, you can go. Nothing is holding you back but you”
Olika tolkningar av citatet
Något tyckte att det där var väl ändå inte alldeles sant och någon annan skrev att det var “new-age-smörja”. Någon annan skrev:
“Jag brottas hur mycket som helst med tanken: Vilket ansvar har du gentemot din omgivning och din familj.. Vem bestämmer när du blir ett stort ego som bara tänker på sig själv, hur mycket frihet kan du tillåta dig själv utan att bli egoistisk? Vem sätter gränsen?”
Då insåg jag att jag inte tolkat citatet på samma sätt som många andra. Får lägga till: alla tolkningar är ok – finns inget facit på vad som är rätt eller fel… eller på hur saker skall tolkas..
Själv läste jag urspungligen citatet mer utifrån att om du kan gå förbi dina egna idéer/begränsningar om vad du kan eller inte kan så har du möjlighet att göra det du vill. Men utifrån diskussionen på Facebook insåg jag att det fanns ett helt annat perspektiv på detta citat.
Det finns ett dilemma kring hur mycket man ska tänka på sig själv respektive på andra. Det gäller att hitta en balans mellan att ta hand om sig själv och andra. Hur hittar man den?
**************************
Att se till så att du själv mår bra – ditt eget ansvar
Generellt tror jag på att lyssna på sig själv och att se till så att man själv mår bra i livet. Det är ett ansvar vi har mot oss själva – alltid! Detta bygger jag i högsta grad på mina egna erfarenheter.
Jag var gift med en man som till stor del var på resande fot. Jag tog huvudansvar för allt: hus, hem, barn, kvartssamtal, skolaktiviteter, sjuka barn, tandläkarebesök, fritidsaktiviteter, uppfostran, inköp av kläder mm. Till slut levde jag mitt liv enbart utifrån att tillgodose mannen och barnen. Successivt krympte mitt eget liv och jag blev till slut rätt oviktig. Jag tog jobb som inte tog för mycket tid från hemmet eftersom jag skulle ha möjlighet att ta hand om barn och hem. Trivdes inte – men “det var ju bra utifrån familjens perspektiv”. Jag blev till slut väldigt sjuk och mediciner hjälpte inte. Idag vet jag att det var för att jag försökte slå knut på mig själv och inte tog ansvar för mitt eget liv. Trivdes till slut inte med livet. Detta gjorde mig fysiskt sjuk. Med facit i hand borde jag stått upp för mig själv och sett till att få min egen tid så jag kunnat ladda MINA batterier. Nu gick det ganska långt innan jag vaknade upp och INSÅG detta…
Så… min grundläggande uppfattning är att: Du har din fulla rätt att ta hand om dig själv och ditt välmående, ja, det är faktiskt ditt ansvar!! Ingen annan kan veta när du är slutkörd, eller inte trivs med livet. Det är ditt ansvar att berätta det, och att stå upp för att du ska få chans att ta hand om dig själv!!
“Jag brukar likna det med när du åker i ett flygplan. Du får då instruktionen att om det blir tryckfall ska du alltid ta på din egen syrgasmask först. När du gjort det kan du sedan hjälpa andra. Samma sak i livet. Se till att ta hand om dig själv först så att du mår bra – då blir du en tillgång för andra – då har du kraft och energi att hjälpa andra…”
Dilemmat är inte enkelt
Att balansera mellan att ta hand om sig själv och andra är inte alldeles enkelt, då hade vi människor inte behövt brottas med detta problem.Det är också en balans som känns olika svår beroende på i vilken livssituation vi befinner oss…
Så… var därför snäll mot dig själv och acceptera att det är en svår balans att gå. Allt du kan göra är ditt bästa!
Egot
Det är naturligtvis en helt annan sak om man har “ont uppsåt”, dvs gör saker bara för egen vinnings skull. Då handlar det mer om “egot” i oss. Att vilja dra fördelar och utnyttja andra eller göra saker på andras bekostnad – det är en helt annan sak. Då är det naturligtvis INTE sunt…
*************************
Att ta hand om dig själv..
I de fall du väljer att ta hand om dig själv så ska du göra det fullt ut, utan dåligt samvete. Sen finns det klart gränser. Om du gör saker som dina närmaste starkt ogillar så bör du nog fundera på om det du gör är det som är mest lämpligt. Kommunikation är nyckeln till att hitta något som fungerar i den specifika situationen.
Men… alla göra sina val. Som jag brukar säga. Inget är rätt eller fel – bara olika…
Fast…. man ska inte glömma bort att se till att man själv får komma fram… så man inte enbart lever andras liv. Därmed inte sagt att man inte ska vara med och finnas till för andra – men inte på bekostnad av en själv….
Existentiella frågor är ständigt närvarande hos oss människor. Och det finns massor av människor som har svar på det mesta, men ändå inte. För det finns så många floskler i de här sammanhangen tycker jag. Ciatet du hade lagt ut var av den typen som egentligen inte säger något alls, därför att det passar alla, och besvarar allas “problem”. Vi har alla någon eller några begränsning/ar som faktiskt hindrar oss från att göra precis det vi vill. Det är alltid lätt att säga dessa vackra ord, dessa floskler, alldeles för lätt. Men kanske de trots det kan bli en liten ingång till en annan värld, för några. Men också en ingång till en värld av ren illusion. Så i den aspekten har den person rätt som pratade om new-age-smörja. Tycker jag.
Jag förmodar att du lyssnat på Eckart Tolle någon gång, eller flera. Han säger kloka saker tycker jag. Men hans insikter är hans. Var och en av oss måste komma fram till våra egna insikter. Och då kan sådana människor som Tolle vara goda vägvisare. Det finns fler. De har alla något guldkorn att ge oss.
Livet är inte enkelt, och jag beklagar att du fått gå igenom mycket för att komma dit där du är nu. Det viktiga, tycker jag, är dock att du faktiskt ÄR på väg, att din personliga utveckling pågår. Det finns ju väldigt många som tycks ha stagnerat i något livsideal från sin ungdomstid, och aldrig funderar på dessa frågor.
Jag håller med om att man till syvende och sist har ansvar för sig själv, och att man är skyldig sig själv att ta det ansvaret på allvar. Först då kommer man någon vart.
Jag har också levt stora delar av mitt liv genom andras, men ser mig själv på ett helt annat sätt idag.
Avslutningsvis tror jag att med en stark självkänsla kan man “offra” sig för andra utan att själv förbrukas. Så, det viktiga är att hitta sig själv, lära känna vem man är, och acceptera det.
Önskar dig lycka till i fortsättningen. Jag har ju blivit lite nyfiken på varför du valt att flytta till Spanien. Man själv är ju där man är, var man än är. Un abrazo. Conny.
Tack Conny för dina synpunkter. Som jag skriver i min blogg är ingenting rätt eller fel, vi är alla på väg, vi går alla olika vägar, vi har alla kommit olika långt vad gäller olika saker i livet och vi fattar alla olika beslut på vår väg genom livet. Allt är ok – och alla åsikter är ok!
Du ska veta att jag är tacksam för att jag fått gå igenom det de saker jag gått igenom i livet, för allt sammantaget har fört mig dit jag är idag. 🙂
Som du förstår så är detta jag skriver i min blogg ingen “sanning” – för någon sådan finns inte – utan här finns enbart mina tankar om min väg genom livet. Ingen som läser bloggen kan väl ha undgått att se att jag gillar kloka citat. Människor som tänkt eller sagt kloka saker kan citeras – återigen inte för att återge en sanning – utan för att väcka till nya tankar och nya infallsvinklar…
Det jag inte håller med dig om i det du skriver är att man kan “offra sig”. Tror inte på det oavsett vilken ivå på självkänslan man har. Tror på att kunna ge till andra människor, att finnas där, att vara närvarande – men aldrig på att “offra sig”… men det är min uppfattning – återigen ingen sanning..
Återigen, stort tack för din kommentar. Varm abrazo tillbaka!!
Hej. Känner att jag vill förtydliga det jag skrev om att “offra” sig. Jag satte ordet inom citat-tecken för att jag egentligen inte menar att offra sig i betydelsen förinta sig eller ta död på sig. Det jag menar kan vara många olika saker. T ex hjälpa någon på både mentalt och fysiskt plan, ställa upp med praktisk hjälp, vara närvarande och andra saker som kan hjälpa en annan person i kris.
Det jag upplevt tidigare i mitt liv är att när jag ställt upp för någon annan så har det tagit väldigt mycket av min egen energi, jag har blivit utmattat helt enkelt. Men då pratar vi också om att verkligen hjälpa någon annan genomgripande på flera plan. Det har jag känt nästan som om jag “offrat” mig för en annan människa. Men då har jag själv haft en dålig, eller låg, självkänsla. Hoppas du förstår vad jag menar.
Eftersom vi har olika erfarenheter av livet så har vi också olika referenser till det vi kommunicerar med andra om. Jag har mina referenser, du har dina.
Gläder mig att höra din syn på sanning. Det är både ett flytande/föränderligt och subjektivt begrepp. Delar din uppfattning.
Un abrazo. C.
Hej Conny,
Ja, det där med värderingar av ord är inte lätt. För mig innebär orden “att offra sig” något som man gör på bekostnad av sig själv eller sitt eget välmående. Tror att jag förstår hur du menar nu, men min uppfattning är ändå att oavsett låg eller hög självkänsla krävs återhämtning – att man får chans att ladda batterierna. Tror att alla människor har en gräns för hur mycket man orkar.
Men säkert har du rätt i att det med en bättre självkänsla är enklare att stå upp för sig själv i olika sammanhang.
Jo, jag gillar också Echhart Tolle. Han är intressant – även om man, som du skriver, går sin egen väg här i livet är det intressant att läsa vad kloka människor skriver. Han är en av dem som är läsvärd tycker jag. 🙂
Abrazo till dig!
Hej!
Jag har följt dina tankegångar och jag har också med stort intresse tagit del av Connys syn på att offra sig. I min situation har jag vid flera tillfällen känt det så utan att därför ha bristande själkänsla. Det tar verkligen på krafterna att dygnet runt vårda en anhörig även om det är den person man älskar allra mest. Rent fysiskt kan man hålla på ganska länge men mentalt töms kropp och själ på den energi man behöver för att orka leva och ta hand om sig själv. I sådana stunder kan man till och med bli egoistisk även om man inte vill vara det.
Buenas noches!
Vi är människor Lasse – ingen av oss är perfekt. Det är ok att känna olika känslor i situationer när man är trött och behöver tid för sig själv. Det är också ok att uppleva att man har begränsningar eller en gräns för hur mycket vi orkar – för det har vi alla. Hoppas du får chans att ta hand om dig själv och ladda batterierna emellanåt.
Buenas noches!!
Jo nog är det så. Just nu när jag är ensam några veckor så laddar jag så mycket jag kan. Men med åldern så blir batterierna slitna och tar inte emot laddningen lika effektivt. (jag är ingenjör!!).
Människan är inte outslitlig som vi alla vet, även om man är frisk utåt sett.
Fortsättning följer!
Din liknelse med tryckfallet i flygkabinen är väldigt bra. Det känns att så är det verkligen. Jag tror att omgivningen känner på sig att allt står inte rätt till ibland innan man själv gör det. Jag tror också att behoven att ta hand om sig själv ändras med åldern. I yngre år ser man inte problemen eller lyssnar inte på signalerna. När man får ett annat livsperspektiv är man nog mer mån om sig själv och bryr sig inte like mycket om omgivningens förväntningar(egen erfarenhet).
Kan bara nicka instämmande… Håller med om det du skriver. 🙂