Lördagen den 9 juni
Har iakttagit från flera håll en form av rädsla för att jag inte har tillräckligt mycket att göra här. Flera personer har av välvilja velat få mig att göra saker. Träffade bl.a. en pensionär som berättade att detta och detta händer. “Ja, det gäller att ha koll – så man inte missar något – det vill man ju inte.” Denna uppfattning är helt ok att ha. Själv känner jag inte att jag vill delta på alla evenemang. Är det något jag känner för att göra, så visst, men jag måste inte gå på allt för att ha någonting att göra. Gillar att njuta av de små sakerna här nere varje dag… För mig kan en promenad göra mig väldigt glad, lugn och harmonisk.Det kan överträffa saker som att gå på olika evenemang…
Ikväll ska jag på fest på restaurang – inbjuden av en engelsk kvinna. Hon tyckte det skulle vara trevligt om jag kunde komma sa hon. Sen tillade hon: Du behöver träffa lite nya människor.
Jag säger stort TACK till alla som vill få mig att göra mer saker. Jag blir varm i hjärtat när jag inser att ni bryr er. Jag uppskattar det verkligen!! <3 Fast… jag måste bara tillägga. Ni behöver inte vara oroliga för mig. Jag har valt ensamhet och eftertanke och jag kommer sannolikt inte att bli knäpp av att vara i mitt eget sällskap. Jag har det bra i mitt eget sällskap, det går ingen nöd på mig. 🙂
Fast.. nu har jag börjat göra mer saker. Uppskattar att bli tillfrågad. När jag berättar för vissa människor i Sverige (via Skype) att jag ska på fest ikväll så blir de SÅÅ glada för att jag ska göra något. Har lite svårt att förstå det där med fokus på görandet. Är det inte viktigare hur man mår varje dag totalt i livet – eller vad man känner och vad man drömmer om? Görandet kan vara trevligt, men att hänga upp sitt liv på görandet bär inte upp oss människor, mer än möjligen högst tillfälligt. När en aktivitet är klar måste vi genast hitta en ny… Då blir livet en jakt på nya saker att göra…
Träffade för några dagar sedan två engelska killar varav den ene hyrde ett hus här i några månader. Han sa: “Men… det blir lätt tråkigt… så jag har besök av kompisar hela tiden..”.
Det är helt ok, det är hans val. Fast för mig blir besök av vänner en form av yttre stimuli som håller en uppe eller som fungerar som något som gör livet meningsfullt. Själv vill jag hellre känna det inifrån mig själv. Stabiliteten och glädjen vill jag känna kommer inifrån och framförallt ska glädjen och stabiliteten i livet inte vara beroende av om jag gjort tillräckligt mycket eller träffat tillräckligt många människor under dagen.
När ni läser detta tror ni kanske att jag är en alldeles osocial person. Ni som känner mig vet att så är inte fallet. Under denna, min resa, vill jag dock ta chansen att hitta den inre tillfredsställelsen och motivationen istället för att fortsätta jaga detta i det yttre…
******************
Söndagen den 10 juni
Jag uppskattade verkligen festen igår kväll. Det var jättetrevligt!! Intressanta människor och god mat… Riktigt kul!
Men idag tar jag det lugnt och försöker hitta tillbaka in till min inre kärna igen. Känner att balans är viktig. En balans mellan det inre och det yttre… Idag blir det en lång promenad…
