Mitt liv har gått ut på att vakna på morgonen, äta frukost och sedan promenera till dess att jag varit nöjd och känt att jag behövt sätta mig och ta något att dricka. Sen har jag gått vidare och när det blivit för varmt har jag tillbringat tid på något café som haft wifi där jag surfat och “Facebookat”. Sen har jag ätit, gått till något annat ställe, pratat med lite folk som jag träffat på under vägen.
Därefter gått en runda till och sedan gått hem och sovit. Ibland har andan fallit på och jag har skrivit lite på min bok eller på min blogg.
Ja, i stort sett jag har gjort så lite som möjligt. Att planera in saker har jag undvikit. Har jag träffat någon som haft något på gång kan jag ha “hängt på” men ofta har jag legat lågt, väldigt lågt. Har istället satt mig och fundera i min ensamhet och tittat ut över havet…
Under mina promenader har jag märkt att jag framförallt gjort 4 saker:
1. Tittat på det vackra
2. Lyssnat av mitt inre väder
3. Släppt ut gamla känslor
4. Suttit och andats
Jag har under mina promenader ofta beundrat saker: vackra saker, utsikten, havet, människor, ja, allt som fått min själ att glädjas! 🙂 Emellanåt har jag bara stannat och funderat och känt inåt och ställt mig frågan: Hur känner jag mig inombords just nu? Är det soligt, molnigt eller regnigt inombords? Hur ser mitt “inre väder” ut idag? Vad känner jag just nu och var kommer dessa känslor ifrån? Vad är det som får mig att känna glädje eller sorg?
Om sorg eller ledsenhet dykt upp, vilket de gjort ibland, har jag tillåtit känslorna att komma fram – jag har helt enkelt släppt ut dem. Det finns en del saker som man sopat under mattan och som man under årens lopp tänkt. “Jaja, det där gjorde ont i hjärtat, men nu kan jag inte gräma mig över det längre” Så har man sopat känslorna under mattan och gått vidare i livet.
Någon gång kan det vara bra att lyfta fram det gamla skräpet som man sopat under mattan, titta på det en gång till och en gång för alla kasta bort det.. och…. det är precis det jag har försökt göra…
Vissa tillfällen har jag suttit på en lugn plats och bara andats och låtit tankarna komma och gå… Varit stilla och lugn och lyssnat på vinden, havet och livet..
**************
Detta stadium av att “bara vara” som jag befunnit mig i har varit mycket bra. Jag har verkligen lärt mig uppskatta mitt eget sällskap. Har inte känt behov av något mer än mitt eget sällskap (ja också lite Facebook-kontakt förstås) Fast nu undrar jag om jag är på väg in i en ny fas? Från att ha haft ingenting bokat och verkligen undvikit att boka in något över huvud taget så har jag nu helt plötsligt lyckats dubbelboka mig på söndag. Vet inte riktig hur det gick till… Är också bokad ikväll och imorgon till lunch. Frågan är om livet skall övergå från enbart varande till planerat varande…?? Är det möjligt..?? Kanske är det dags nu efter 2 månader..?
Det tror jag med!